Tjejer, åh åh åh tjejer!

2014-01-28 Av: i kategorin: Praktikanter 2013

Envisheten, engagemanget och viljan att hjälpa varandra finns ofta där. Grupper av personer som tillsammans jobbar mot ett gemensamt mål: att ta sig ur en situation som de med samhällets givna förutsättningar, har tvingats in i. För även om drivet finns där så saknas ofta en väsentlig sak: pengar. De försörjer sig och sina familjer på det som kommer ur jordbruket. Men på det blir det ofta inte något över för investeringar som kan hjälpa dem att bygga upp sin verksamhet och förbättra sin levnadsstandard. Möjligheterna för småskaliga bönder i Tanzania att ta banklån, är begränsade. För många inte möjligt överhuvudtaget eftersom de inte uppfyller bankens krav. Men det finns lösningar. Det vet Muungano group i byn Nyamanguta i nordvästra Tanzania. De har med hjälp av rådgivare från Vi-skogen startat en egen spar- och lånegrupp.

När jag träffade dem för några dagar sedan så hade vi redan avverkat ett gäng intervjuer under dagen. Vid det här laget var vi rätt mosiga och oroliga över att inte riktigt orka med. Men vi vaknade ganska så snart till. Gruppen mötte oss nämligen med sång och dans och bjöd upp oss att delta. De var klädda i ljusblå tröjor med gruppnamnet tryckt i stora svarta bokstäver på ryggen och på nederdelen bar de olika typer av kangas (tygstycken i olika färger och mönster som många kvinnor använder här).

När ordförande öppnade mötet, höjde hen näven och sa ”Hisa zipo! Utavuna ulichopanda?”. Resten av medlemmarna svarade med ett ”zipo kibao!” och höjde även de sina nävar. Det är en slogan som används i spar- lånegrupperna och betyder på ett ungefär ”Are there any shares?”. ”Yes there are plenty according to what you have planted”.

Veronica Paolo, gruppens sekreterare, för noggranna anteckningar under hela mötet.

Veronica Paolo i rosa sjal är gruppens sekreterare och en av grundarna. Hon och några grannkvinnor hade sedan en längre tid tillbaka hjälpt varandra med arbetet på deras respektive gårdar. Ena dagen jobbade de på en gård, och dagen därpå på en annan. Kvinnogruppen valde enligt Veronica att organisera sig för att motverka fattigdom. De var alla i gruppen för fattiga för att få lov att ta lån i en vanlig bank.

Idén om att bilda en spar- och lånegrupp fanns redan där men de saknade verktygen i form av utbildning och ledarskap för att förverkliga den. När de fick höra om ett massmöte som Vi-skogen bjöd in till i byn så gick de alla dit och de blev väldigt inspirerade. Gruppen hade nu en mall för hur en spar- och lånegrupp kan organiseras. Grunden hade de lagt själva.

Hon och tre kvinnor till startade officiellt Muungano group den 14 oktober 2008 och har lyckats att inspirera andra att följa deras exempel. Idag består byn, utöver Veronicas grupp, av totalt 14 stycken spar- och lånegrupper med cirka 30 deltagare i varje.

När de hade röstat fram vilka roller de skulle ha i gruppen så bestämde de att de ska träffas varje söndag och börja lägga ihop till en gemensam sparkassa. När någon i gruppen behöver hjälp så finns det möjlighet att låna pengar ur den gemensamma kassan.

Tre nyckelhållare hjälps vid varje möte åt att öppna och låsa kassaskrinet.

Till en början, berättar Veronica, så skrattade många i byn åt dem. Enligt henne berodde det på att folk är allmänt skeptiskt inställda till nya saker men också för att många i byn för en tid sedan hade blivit lurade av en grupp män som utgav sig för att komma från en bank. De uppmanade människor i byn att spara pengar hos dem men stack sedan med pengarna. Männen hittades aldrig och inte heller byinvånarnas pengar. Veronica och hennes grupp fick kämpa i motvind ett tag men när andra efter hand insåg att konceptet var lyckat så vågade även de ta steget.

Alla i gruppen har varsin liten gul bankbok i vilken de får en liten blå kostämpel när de har köpt andelar.

Veronica berättar att spar- och lånegruppen har förbättrat hennes livskvalitet på flera plan. Hon har genom den fått möjligheten att ta lån och på så vis fått råd att sätta alla sina barn i skola. Hennes äldsta dotter som nu är 23 år är färdig universitetsutbildad konstlärare. Två av hennes söner är medlemmar i gruppen: 5-åringen och 17-åringen. Båda två är med på mötena men hon sköter fortfarande 5-åringens affärer. 17-åringen har med hjälp av spar- lånegruppen kunnat köpa en motorcykel för att köra motorcykeltaxi (Boda Boda). Han kan även köpa ägg av bönder som han sedan säljer vidare på marknaden. Veronica berättar att om hans skolresultat blir bra så ska hon skicka honom till collage med mekanisk inriktning.

Pengarna räknas öppet och summan kontrolleras flera gånger av olika personer så att alla är överens om att den stämmer.

Själv berättar Veronica att hon efter en runda (ett år) kunde köpa två får och låna till att sätta sitt äldsta barn i skolan. Efter runda två så kunde hon köpa ytterligare ett får och en TV. Efter den tredje rundan kunde hon börja spara åt barnen. Hon köpte dessutom en plog och en soffgrupp. Efter den fjärde rundan så kunde hon köpa ett skåp till förvaring av mat och ytterligare ett får. Och så kunde hon fortsätta att spara till barnen. Efter den femte rundan så hade hon tillräckligt med sparade pengar för att betala alla sina barns skolavgifter. Nu är hon inne på den sjätte rundan och planerar att bygga ett hus.

Veronica Paolo

När jag tänker tillbaka på Veronica och de andra så kommer låtraden ”Tjejer, åh åh åh tjejer upp i mitt huvud”. Jag tänker att nästa gång jag träffar dem så är det min tur att tillägna dem en sång. Och just den passar rätt bra.

/Amanda Ingvaldson