Stenbryterskan från Tanda

2013-03-24 Av: i kategorin: Praktikanter 2013

Den breda asfaltsvägen påminner om en myrstig. Likt ettriga rödmyror stretar sig minibussar fyllda till bristningsgränsen, matooke-överlastade cyklar och fotgängare fram. Några är på väg till huvudstaden, andra därifrån. Tillsammans utgör de ett flytande landskap utan början eller slut.

Mitt i myllret leds vi in på en avtagsväg. Eller snarare en stig. Stigen kantas av flisor av en vitmarmorerad sten jag inte känner till. Underlaget sjunger under skosulorna och i bakgrunden hörs ljudet av arbetande hackor. Vi befinner oss i Uganda. I ett stenbrott.

Med hammare och viljestyrka som verktyg tjänar Tedi Namazzi sitt levebröd.

Byn heter Tanda och stenbryterskan heter Tedi Namazzi. Hon har en gammal kvinnas utseende och i handen håller hon en liten hammare. Det är den minsta hammare jag någonsin har sett. Förbi oss passerar ett ungt par. Kvinnan bär ett barn på ryggen och en slägga vilar på huvudet. Det är den största slägga jag någonsin har sett.

I stenbrottet sitter kvinnor och män från morgon till kväll. De hackar och bär. Det är ett tungt jobb. Flisorna far som eldflugor och lämnar kvar högar med små, oregelbundna stenar. Jag tar skydd bakom kameran, men träffas ändå av en bortkommen skärva.

– Ser ni vattnet?, frågar Tedi Namazzi och syftar på den meterdjupa bassängen på stenbrottets botten.

Hon berättar att mängden vatten har ökat och att hon inte längre kan få bort det på egen hand. Numer tvingas hon leja någon som kan torrlägga området med hjälp av en pump. Det kostar, men är nödvändigt för att Tedi Namazzi ska kunna utföra sitt arbete. Tack vare det månatliga sparandet genom kvinnokooperativet Sikyomu HIV-positive Star Group är det också möjligt. Än tänker inte Tedi Namazzi slänga in handduken.

Trots att Tedi Namazzi har en gammal kvinnas utseende är hennes kropp starkare än de flestas.

/Agnes Lanker