Som vi sår får vi skörda

2013-03-26 Av: i kategorin: Praktikanter 2013

Utanför en dörr ligger en hög med skor. Mest sandaler och ett par med pärlor fastsydda på remmarna. De allra flesta är av plast. Vi befinner oss i stadsdelen Nyamswa, ungefär två timmars bilresa från den lilla staden Musoma vid Viktoriasjöns tanzanska strand. Gruppen heter Upendo (=kärlek) och spar- och lånemöte står på agendan.

Kvinnorna i spar- och lånegruppen ses varje torsdag och uppslutningen är stor.

Dagen till ära har fjorton kvinnor samlats i den lilla lokalen som är gruppens mötesplats. Det är torsdag och månadens första av fyra samlingar. Tabu Nyahogn förklarar mötet öppnat och möts av ett rungande ”som vi sår får vi skörda!”.

– Det är deras motto, förklarar vår tolk, fältrådgivaren Tausi Makondo Kisarema.

'Som vi sår får vi skörda' är mottot som genomsyrar hela Upendos verksamhet.

Det dröjer dock inte länge förrän de beslutsamma kvinnorna stöter på patrull. Kassaskrinet, som är förseglat med tre hänglås, går inte att öppna. Det visar sig att en av nycklarna inte passar. Medan huvudparten av medlemmarna fastnar i att högljutt diskutera hur de ska lösa problemet tar en av kvinnorna saken i egna händer. Med ett metallverktyg och kraftiga slag med en sten vinner hon allas uppmärksamhet. Luften darrar av spänd förväntan.

Låset visade sig stå emot såväl uppfinningsrikedom som råstyrka.

Det är inte förrän någon med triumf i blicken sträcker fram den återfunna nyckeln som kvinnan lägger ner stenen. Mötet kan äntligen börja.

Även ett litet sparande gör skillnad.

Pengar byter händer, kassaböcker stämplas och viftande händer kallar på uppmärksamhet. I ena hörnet sitter Anna uppflugen på en stol med kameran i en artistisk vinkel. Till höger om mig, med benen i lotusställning sitter Jonatan. Hans kamera befinner sig ungefär fem centimeter från Eda Kandores oberörda ansikte.

För att öppna kassaskrinet krävs tre unika nycklar.

Efter en timme är mötet avslutat och kassaskrinet förslutet. Allmän frågestund tar vid. Jag förklarar att vi är där för att lära oss från dem och att vi hoppas att vi kan få människor i Sverige att anamma deras metoder för lånande och sparande – utan vinstdrivande banker. Gruppens rådgivare, Kapipi Anastadhia, ger mig en frågande blick och utbrister:

– Men ni är ju studenter – det blir inte många kronor sparade i den gruppen!

Må så vara tänker jag och kan inte annat än att le åt hennes uppriktighet.

/Agnes

Kapipi Anastadhia, gruppens rådgivare, guidar oss i spar- och lånedjungeln.

Spar- och lånegruppen är en del i Vi-skogens arbete för att stärka kvinnors delaktighet och inflytande.

/Agnes Lanker