”Så er biståndsminister fick gå. Var hon korrupt?”

2013-09-20 Av: Linda Andersson i kategorin:

Jag står och småpratar med hotellreceptionisten när nyheten dyker upp i mitt Facebook-flöde: ”Biståndsminister Gunilla Carlsson får gå.” Receptionisten frågar lite slentrianmässigt om hon var korrupt. Jag blir ställd. ”Va? Korrupt? Nä! Det har jag mycket svårt att tro.” Men varför fick hon då gå?, undrar receptionisten och tittar upp.

Tja, för att vår stadsminister inte tyckte att hon gjorde sitt jobb kanske. Eller för att hon tröttnat efter 7 år på posten.

- Du, i Kenya finns det bara en anledning till att politiker får sparken. Och det är korruption. Har ni inte det i Sverige?

Jag får fundera ett tag. Skulle vilja säga blankt nej, men å andra sidan, vad vet jag om det? Men nä, svarar jag till sist. Det är nog rätt ovanligt. (Tänker ett tag på Uppdrag gransknings inslag om Bert Karlssons medeltidspark och svågerpolitiken i Götene kommunen, men slår det åt sidan.)

- Hur mycket förtroende har du för din egen regering?, undrar killen i repan medan han stämplar kvitton.

Det är en bra fråga. En fråga jag själv inte ställer mig särskilt ofta. Funderar. Inte 100%, det vore ju att ta i. Men 90% kanske? Och så får de resterande 10% räknas till poster som bristande kompetens, personliga misstag och olika politiska uppfattningar om hur saker ska skötas.

- 90%! Va, jag har bara 30% förtroende för min regering! Han har slutat stämpla kvitton nu. Här är de flesta korrupta. Så funkar systemet.

Det tar ett tag för påståendet att sjunka in. Jag är ingen duvunge. Jag vet vad jag gett mig in på. Men när korruptionsdiskussioner blir vardagsmat och korruption visas öppet så hajar jag ändå till. För det är där, i min vardag, nästan dagligen.

”Something for Christmas.”
Som när trafikpolisen vinkar in matatun framför mig i bilkön. Den överfyllda minibussen stannar med sina dryga 15 medpassagerare. Taxichauffören vevar ner rutan, sträcker ut handen och en sedel byter ägare. Från matatu till polis. Sådär bara. Rakt framför mig

”Something for good luck.”
Eller när de tre journalisterna, som jag just hållit ett timmeslångt brandtal för om jorderosion, sårbara bönder och agroforestrymetoder, i låg ton och med vänliga omständliga omskrivningar ställer en fråga vars budskap är tydligt: ”Så, hur mycket får jag betalt för att skriva artikeln i min tidning?”

”Something for the family.”
För att inte tala om våra nyfunna vänner som under sin första dag i Nairobi blir stannade av trafikpolisen för att deras nyimporterade bil har fel skyltar. ”You pay me something little, or it will be three days in court. You don´t want that, do you?”

Varför tog jag inte 10 p Muthantering i Praktiken?
Så, hur hanterar jag systemet? Hur kommer jag framåt – utan att bränna broar? Hur slåss jag mot systemet – utan att tappa andan? Jan Eliasson, var är du när man behöver dig som bäst! Och varför tog jag aldrig 10 p Muthantering i praktiken när jag pluggade i Lund. Det hade jag troligtvis haft mer nytta av än mina 20 p i Idé- och lärdomshistoria (där för övrigt den afrikanska kontinentens upptäckter aldrig nämndes).