På andra sidan skogen

2014-11-18 Av: Alfred Fransson i kategorin: Praktikanter 2014, Rwanda

För att få en djupare förståelse för jordbruket i Rwanda får jag möjligheten att följa med jordbruksministeriet till en plats utanför de områden som Vi-skogen är aktiv i. Där pågår en process mot ett storskaligt och mekaniserat jordbruk. I landets målsättning, Vision 2020, är det bestämt hur många traktorer som ska köpas in, hur mycket bevattning som ska införas, hur mycket gödsel och konstgödsel som ska användas och så vidare. Spontant blir jag lite fundersam på vilken nytta en traktor kan göra i ett land som utgör Skånes topografiska motsats, men det visar sig att det finns plattare områden också. Laget jag åker ut med består av bevattningsingenjörer och idag ska de kontrollera hur utgrävningen av ett antal dräneringsdiken fortgår.

Majs Majsplantage i ett plattare Rwanda. Uganda ligger precis på andra sidan bergen

Området vi kommer till ligger nere i en sänka och utgörs av 400 hektar där ungefär lika många bönder den här säsongen endast odlar majs och lite tomater. Tekniken som ska tillämpas är täckdike och går ut på att ett cirka en meter djupt dike med en lutning på några procent till hälften fylls med stenar som omgärdas av en vattengenomsläpplig duk. Över stenarna fylls diket igen med jord. Stenarna innanför duken utgör en volym med hög porositet, vilket gör att vattnet kan rinna undan. Bonden vi träffar påpekar att lerhalten är väldigt hög i jorden och att det kan göra det svårt för vattnet att tränga ner till dräneringen. Det ska dock inte vara något problem menar ingenjören eftersom plogen kommer luckra upp jorden. Hen är istället mån om att det finns ett så pass djupt jordlager att det inte är någon risk att köra sönder plogen på den idumpade stenen.

Täckdike Det första täckdiket vi kommer till innan det fyllts med sten
T-korsning Ett annat täckdike som ansluter till huvudfåran
Huvudfåran Huvudfåran som på grund av kostnader ska hållas öppen

Det är en spännande plats att vara på. I mina ingenjörsstudier har jag fått läsa om hur Skåne för sisådär hundra år sen förvandlades från att bestå av våtmark till att bestå av åkermark. Då grävdes det diken så att det stod härliga till och det är ungefär det som sker här. Då som nu är det hacka och spade som gäller. Ingenjören berättar att matsäkerheten har förbättrats i området under de år de bistått med rådgivning här. Tidigare var fälten vattensjuka och det var svårt att odla. För människorna här har dräneringen och mekaniseringen alltså varit positiv.

En böj En böj på väg in i majsfältet
Sprinklers Sprinklersystem för bevattning

Östersjön kan dock bidra med viktiga lärdomar vad gäller jordbruk. Om du odlar ända ut till kanten vid vattendrag så kommer du förlora näringsämnen, så som kväve och fosfor, när regnet sköljer fram. Utan vegetation på flodbankerna så faller det i sediment. Detta bidrar till övergödning och bottendöd (då syre förbrukas vid nedbrytningen av den producerade biomassan). Med tanke på hur snabbt saker växer här i jämförelse med Sverige så borde det kunna bli en himla fart på alger om de får tillgång till extra näring. Därför vore det bra om dräneringsdikena kunde kompletteras med buffertzoner (ett antal meter fram till vattnet där det inte odlas) och vegetation som binder jorden med sina rötter. Annars kastar du bokstavligt talat pengarna i sjön (eftersom att gödsel kostar pengar).

Till floden Sista biten påväg mot utloppet
Östersjön Vissa likheter med Östersjön om sommaren

Även om det storskaliga jordbruket kan producera väldigt mycket, så är det i dagsläget inte hållbart. Näringsämnena återförs inte till jorden och maskinerna drivs av olja för att inte tala om den energiintensiva processen att framställa konstgödsel eller att fosfor kommer från sinande gruvor. Många skarpa hjärnor jobbar dock på att försöka åtgärda detta. En grej som det pratas mer och mer om bland avloppsfolket i Sverige är möjligheten att sortera ut urinen redan innan den kommer till reningsverket. Det är nämligen där som en väldigt stor mängd av all kväve, fosfor och kalium i avloppsvattnet kommer ifrån. Hur själva insamlingen ska gå till är inte klart än, men det finns redan urinsorterande toaletter ute på marknaden och i folks sommarstugor.

Regn i bil När vi väl fått tag på utrustningen för att mäta lutningen på dikena öppnar sig himlen och vi får fly in i bilen

På väg tillbaka till Kigali får jag mig så en tankeställare kring vad det egentligen innebär med utveckling. Mekanisering och storskalighet innebär visserligen att färre människor behöver jobba med att förse resten av befolkningen med mat, men det kan knappast sägas vara ett bättre eller mer avancerat system än ett där verksamheten är ett kretslopp och fungerar i samklang med naturen. Vidare så är det svårt att säga om Rwanda med sina kullar rent geografiskt skulle medge att mekaniseras. Vad kan då egentligen vara mer utvecklat än att faktiskt leva den landsbygdsidyll som storstads-Sverige nu mer och mer suktar efter?