Muzungu, Muzungu – how ar yuuuu?

2014-01-28 Av: Linda Andersson i kategorin: Uganda

En lång kram till barnen i hallen, och sedan kvällsflyget till Kampala, Uganda för att pressa så mycket ur fältbesöket som möjligt. Checkar in. Neeeej, har överpackat väskan med material till Bodil i Uganda och får betala straffavgift på flyget. Aaaarrrrghh!

En kort natt i huvudstan och sedan transport direkt till en av Vi-skogens zoner. Snabb koll på schemat, japp, fyra familjer att intervjua idag. Kollar klockan, det får räcka med två timmar per familj. Gud, låt det inte regna! Jag måste bara få några riktigt bra bilder idag!

Stella möter upp på fältkontoret i Mpigi. Veckans tolk som följer mig vart jag än går. En ung tjej, student i Kampala, men som nu får vara ledet mellan mig och bondekvinnorna. Äntligen! En grymt bra tolk som gör det möjligt för mig att intervjua kvinnor mer avslappnat än om männen är med. Tada! Det bådar gott för veckans möten med våra bönder.

Så bär det iväg. Leriga röda småvägar. Vattenpölar på väg att bli sjöar. Och så barnen. Oavsett by, oavsett väder. Ropen från barnen. Efter den vita landrovern med Vi-skogen loggan på extrahjulet bak. Muzungu, muzunugu! How ar yuu? En snabb vink och ett leende.

Ut ur baksätet. Fram med anteckningsblocket. Möter upp med första familjen. Tittar runt, kollar in nyaste agroforestrymetoderna. Klick klick. Några snabba bilder i farten. Och sen en intervju. Frågorna i blocket, andra pennan för dagen tar slut. Hörde jag ett drip drop? Neeeeej! Ut, fotografera. Please smile. Little to the left. Could you bend your knees. So this is maize? Drip Drop. Drip Drop. Det får duga – in i bilen igen och iväg.

Vi skumpar vidare. You’re the only one I neeeeeeeeed. Pojkbandsbaladerna skrålar ur högtalarna på den stackars Landrovern som förmodlingen kör med en stor skämskudde framför sig i brist på vettig musik. Men chauffören nynnar glatt med. Jag tror jag har grisbajs under min ena stövel. Doftar pikant i baksätet.

Intervjuer och fotograferingar avlöser varandra. När klockan närmar sig 5 får jag ge mig. Stella är sliten. Vi-skogen representanten håller på att somna i framsätet. Minneskorten nästan fulla. Skump skump, tillbaka till Mpigi. Svettig. Varm. Smutsig. Kanske är det inte grisbajs ändå under gummistöveln, kan ju vara get också? Du skäääääääämtar – ingen el på hostellet? Jag som ska duscha, tömma minneskorten, renskriva intervjuer, skriva ut några bilder till bönderna vi besökt, blogga och…

Paus. Kvällspaus. Inget annat val. Mpigi är kanske inte metropolernas metropol. Men när solen sänker sig, eftermiddagsvärmen lägger sig och tröttheten sätts på paus, då tar jag ändå kameran på axeln och travar ner mot stan. Där till höger ligger Missionary Church of Mpigi. Till vänster en get som knaprar på det mesta som är grönt. Längre ner åt vägen järnaffären som också säljer vitkål. Och så marknaden förstås. Där man varsamt får se var man sätter fötterna om man inte vill halka på fiskrens, en rutten avokado eller en sandal som tappat sin ägare. Men också marknaden där man såklart kan köpa en Rolex. Nej, inte fuskvarianten av en märkesklocka. Utan en Afrikansk rolex, du vet en roll-eggs.. En chapati rullad i omelett. Sjukt gott. För 2,50 är man kittad. Stannar till vid männen som spelar brädspel, Salam Aleikum. Aleikum Salam. Oj, klockan är snart sju. Mörknar. Snabbar på stegen och släntrar in på Wilson hostel innan det är dags att stänga grindarna. Tjoho det lyser! Det betyder varmvatten, datorladdning och kål med ris – jag är hemma! Imorgon gör vi om allt igen, men med fyra nya familjer. Jag älskar mitt jobb.

 

Stella - min räddning! Tolken som översätter Luganda och dessutom har god hand med kor.

 

Mpigi i Uganda - där småvägarnas röda lera stannar länge på stövlarna

 

Den gula mogna majsen som växer extra fint under trädens skugga

 

Muzungu! Muzungu! How ar yuuuuuu? Undrar eleverna på Kkungu School i Mpigi

 

Oavsett vad som kommer härnäst och vilka tider som finns att passa - finns det alltid tid för att kolla in ett parti spökboll mellan eleverna på Kkungu School.

Seriöst! Hörde jag ett drip drop?