Lyckan att lyckas

2012-10-23 Av: i kategorin: Praktikanter 2013

Idag har vi fått lov att följa med Boas, en utav kontorets zonkoordinatorer, ut på fält för att träffa tre bönder som Vi-skogen arbetar med. Klockan 8.30 lämnar vi Kisumu och dess hektiska trafik och avgaser, för att köra ut mot Madieni. Madieni ligger 1.5h timmes bilfärd väster om Kisumu mot Uganda hållet. På vägen till Madieni berättar Boas att området brukar lida svårt av torka, vilket gör det svårt för bönder att odla och överleva på sina odlingar. Desto viktigare blir det för Vi-skogens personal att lära ut klimatsmart jordbruk, som lämpar sig för detta klimat. Boas säger att vi har tur som åker ut nu, för detta året har de haft bra regnfall, mer än vanligt. När vi kör in till den första bonden Emelie Akinyi Achienga, är det en grön trädgård vi möter med välmående kalkoner som strosar omrking. Det är första gången vi möter en bonde med kalkoner, en ovanlig åsyn.

Han-kalkonen visade stolt upp sig på Emelies gård.

Emilie är en ung bonde, 30 år gammal med sju barn varav fem är hennes egna. Hon kom i kontakt med Vi-skogen för tre år sedan. Innan dess odlade hon endast tomater. Men under torrperioden var det svårt, vilket påverkade matförsörjningen eftersom tomaterna inte gav tillräcklig inkomst. Hon hade då använt mycket konstgödsel för att få tomaterna att växa. Vi får höra henne berätta om skillnaderna hon har upplevt sedan hon kom i kontakt med Vi-skogen.

- Vi-skogen har lärt mig hur man kan odla på ett hållbart sätt som passar klimatet här. Jag har fått lära mig att diversifiera odlingar. Jag har även införskaffat boskapsdjur, vars dynga jag använder som gödsel till gården istället för konstgödsel som kostar mer. Nu äter vi av det mesta som produceras och har möjlighet att sälja överskott, framför allt frukter. Pengarna räcker till barnens skolgång samt basvaror i hemmet.

Emelie med 4 av sina barn.

På Emelies gård finner man numera bönor, majs, kassava, sorghum (hirs), väldigt många banan och papya träd samt en biodling från vilken hon säljer honung. Emelie praktiserar det som kallas SALM (Sustainable Agriculture Land Use Management). Efter förra veckans SALM träning som vi deltog i, visste vi precis vad hon pratade om när hon nämde ord som: ”mulching”, ”terrasing” och ”water conservation”.

När vi vandrar runt på Emilies gård upptäcker vi en del som hon ännu inte börjat plantera iföljande ”SALM praxis”. Man ser en markant skillnad. Det är glest på träd och jorden är väldigt torr. Det är svårt att missa vilken skillnad det blir i både klimat och jordbördighet när en gård börjar samplantera träd med grödor (d.v.s agroforestry metoder).

På väg att tacka för den fina rundturen, ser vi att Emelie har en solpanel på huset och takrännor som leder regnvatten in till en stor vattentank; en komponent av ”water conservation” som vi hittills inte sett.

Emelie är den första bonde vi möter som har solpanel och takränna för att bevara vatten.

Nästa bondefamilj är paret Ochieng. Även de har varit med i Vi-skogen sedan 2009. Sedan fyra månader tillbaka har de även börjat med fiskeodlingar med ”mudfish”. De har tre stycken dammar och är igång med att bygga den fjärde, som ska bli den största.

- Fisken säljer bra, berättar Pamela Ochieng och tillägger att dem även planerar att ha biodlingar för att utöka deras inkomst.

Pamela och Thadeus visar stolt upp sina välmående bananodlingar.

Klockan är strax över två och solen steker vår solskygga hy medan vi vandrar runt i en djungel av bananträd. Tröttheten bleknar när vi får syn på en grön orm som söker skydd inne i ett jordblock vid den nya fiskedammen.

- De är ofarliga, berättar Boas, varefter vi lugnt fotograferar den gröna ormen.

För att hinna med vårt tredje besök blir vår visit här inte långvarig. Vi kör det sedvanliga hejdå rutinen, d.v.s. skriver i gästboken och håller ett ”word of thanks” innan vi sätter oss i Jeepen och skumpar vidare till nästa gård.

Nästa gård är betydligt större än de vi nyss besökt, ca 1.5 hektar. Farmens ägare är Teresa Owkoche, en energisk medelålders dam som välkomnar oss med glädje i en fin klänning övertäckt med ett orange förkläde.

Teresa Owkoche 53 år. Hon har hållit på med agroforestry sedan 2009.

Stolt visar hon upp sin gård, där hon bland annat odlar majs, sötpotatis, kassava, frukter och bomull till min förvåning. Jag tvingas att fråga om bomull är en bra odling i detta klimat.

- Det är det bästa! Bomullen skördar jag under torrperioden för den tål inte att skördas i regnperioden, då blir det inte bra bomull. I vanliga fall odlar jag majs på detta stycke land, men efter att jag sått majsen, för att inte låta marken bestå, planterar jag bomull här under regnperioden som ger mig en inkomst även under torrperioden.

Precis som hos många av de ”agroforestry” bönder vi besökt, finns där mycket planering och struktur kring hur denna gård är uppbyggd. Mycket imponerande!

- Det har jag Vi-skogen att tacka för, att dem har gett mig kunskap om klimatförändringar och hur jag kan odla ekologiskt och hållbart sätt. Titta på min kropp, ser det ut som att jag har någon näringsbrist, konstaterar Teresa och brister ut i skratt medan hon pekar på sin tillsynes hälsosamma kropp.

Teresa är inte heller sen med att visa att hon har Sesbania trädfrön som hon säljer (ett utav Vi-skogens rekommenderade träd).

Sesbania frön, ett utav de lokala träd Vi-skogen rekommenderar för det ger foder, jordbördighet och ved till bönder.

 

 

 

 

 

En riktig agroforestry bonde är hon!

Efter att vi än en gång signerat gästboken och Emma hållt i vårt tacksamhetstal, är det dags att gå den 1km långa vägen genom åker och kullar tillbaka till bilen. Medan jag går kan jag inte låta bli att tjuvlyssna på två bönder som pratar på engelsk blandad kiswahili:

- ”Ninasema Bwana, tunapata pesa kidogo, 5-10ksh from the treeseedlings, everybody is buying them now”.

* [Jag säger då det “mannen”, vi får småpengar (ca 50öre-1kr) från att sälja trädfrön. Alla köper dem nuförtiden].

Budskapet är tydligt, agroforestry träd säljer och är populära!

 

// Tamara Jönsson