Leah 16 år: ”Jag minns när jag var liten och hungrig.”

2015-04-21 Av: i kategorin: Kenya

WanyamaLeah_Kitale_Feb_2015-3 Leah  har en plantskola hemma hos sig, med trädplantor till gården.

Det har gått flera veckor sedan jag träffade henne. Leah. 16 år. Dottern till Vi-skogenbonden Mary i västra Kenya. Jo, det har gått några veckor. Men när jag läser mina anteckningar från det mötet så klumpar det sig fortfarande i halsen. Mötet med Leah är ett av mina starkaste – och jag delade det med Vi-skogens ambassadörer Babben Larsson, Anders Lundin och Ajuma Nasenyana . Det här. Det är Leahs berättelse.

- Jag minns när jag var liten och hungrig. Mamma lämnade mig och mina syskon ensamma hemma för att leta jobb hos andra bönder. Ibland hittade hon, ibland inte. Jag kunde gå från morgon till kväll och vänta på mamma som skulle komma hem med lite mat eller pengar. Vi åt inget från morgon till kväll. Ingen frukost och ingen lunch.

Här någonstans börjar jag kämpa. Leah fortsätter.

- På morgonen när mamma gick för att leta mat, då kändes det dåligt. Jag visste att det skulle ta lång tid. Men när kvällen närmade sig då blev jag gladare.

Ungefär nu ser jag vår 8-åriga dotter Mei och vår 6-åriga son Sigge framför mig. Tänk om de fötts i Leahs familj?

- Jag var 6 år när min pappa dog. Innan dess hade vi det bättre. Men allt förändrades då. Släktingarna till pappa ville ta marken ifrån oss. Vi hade inte ens hus eller mat.

Nu måste jag fråga om. Fråga om för att jag inte riktigt förstår. Jag kan liksom inte riktigt föreställa mig Mary och hennes fyra barn, utan något alls. Det går inte in i min föreställningsvärld som tvåbarnsmamma från Sverige uppvuxen i lagomhet. Hur då inget hus?

- Vi bodde i en hydda av gräs och lera. Men det var hål överallt, i taket och väggarna. Det regnade in. Och vi hade inga möbler. Vi hade bara en säng till mamma.

Jag har ett sätt att bita ihop käkarna. För att trycka undan det som bubblar upp. Så jag biter.

- Men nu har saker ändrats, vi lever bättre nu. Vi har saker som vi inte brukade ha. Som ett hus, och möbler och mat. För mamma gick med i en grupp med andra kvinnor och fick utbildning. Vi fick fröer till träd och kunskap. Sen började vi skaffa saker.

Leahs blyghet och kampen med engelskan gör att orden kommer stötvis. Det blir ett förenklat språk. Men hennes tankar är tydligt där. Och ansiktet skiftar med hennes berättelse.

- Så nu har vi mat. Jag kan alltid äta mig mätt. När jag blir stor drömmer jag om en gård full av olika sorters mat och olika träd. Jag vill ha gården i ett område där det finns stora markområden, med bördig jord. Men nära mamma.

MaryNamukhosi_WanyamaLeah_Kitale_Feb_2015-3 Mamma Mary och dottern Leah – småjordbrukare, agroforestryexperter och kvinnor med stora framtidsplaner.

Jo, bandet mellan mor och dotter är starkt. Tvinnat av miljontals trådar av kamp, samarbete, bakslag och framgång. Det lyser igenom. Att mamma Mary är Leahs förebild. Mamma Mary som gått från att själv få utbildningar i jordbruk från Vi-skogen, till att själv utbilda bönder i sin grupp och i sitt område. Leah går i hennes fotspår.

- Jag hjälper mamma att plantera träd, vattna och gräva. Hon har lärt mig hur jag ska sköta om bananerna, göra kompost och plantera träd. Och nu har jag lärt mina vänner i skolan samma saker.

Viljan att sprida kunskap går i arv. Liksom engagemanget för jordbruket.

- Jag gillar lektionerna om jordbruk bäst i skolan. För då kan jag lära mig att göra allt själv och få egna pengar. Jag vill jobba på jordbruksministeriet när jag blir stor och utbilda andra.

Mina käkar slappnar av. Jo, Leah minns hur hon var hungrig som barn. Men den blyga Leah brinner också för sin framtid. Tänk. Att träd funkar.

Här kan du läsa mamma Marys berättelse! 

 

MaryNamukhosi_-Kitale_Feb_2015-3 Mamma Mary berättar om sin gård och den långa vägen till bli självförsörjande och få nog med inkomster från gården för att försörja sig och sina barn.
MaryNamukhosi_Kitale_Feb_2015-6 Mary framför sin köksdörr. För tio år sedan när hennes man dog stod hon ensam kvar med  ingenting. Inte hus. Inte mat. Inte mark. Men fyra barn att försörja. Idag är situationen en helt annan.
MaryNamukhosi_WanyamaLeah_WabukaJohnWanyama_Kitale_Feb_2015-3 Så här grön är Marys gård idag. Vi-skogens ambassadörer Babben Larson och Anders Lundin träffade familjen Namukhosi och fick höra hur det gick till att förvanda gården från torr till grönskande.
MaryNamukhosiFarm_Kitale_Feb_2015-6 För några år sedan såg hela Marys gård ut så här. Barmark. Inga träd. Torrt. Det här fältet är hennes nästa projekt. Hon hoppas att det också ska bli lika grönt som resten av hennes gård. Men man måste ta en bit i taget för att orka med.
MaryNamukhosiFarm_Kitale_Feb_2015-6B Nu odlar Mary och Leah grönsaker på sin gård. Smarta jordbruksmetoder med marktäckning, träd och kompost gör att grönsakerna trivs, trots torkan.
MaryNamukhosiFarm_Kitale_Feb_2015-8 Att samla in vatten när regnet väl kommer behövs för att skördarna ska klara de långa torrperioderna. Mary har tillsammans med kvinnorna i sin grupp grävt ut de långa dikena runt gården. Leah har också hjälpt till.
WanyamaLeah_AjumaNasenyana_Kitale_Feb_2015_3 Leah med sin lillebror. Och Vi-skogens ambassadör Ajuma som är Kenyansk fotomodell med rötter i Sverige.