Kollektivist – javisst!

2013-02-20 Av: i kategorin: Praktikanter 2013

Många har säkert närt en kollektivistisk tanke någon gång. En ”vore-det-inte-trevligt-om-vi-bara-hjälptes-åt-lite”-tanke. Längre än så kanske en inte kommer. Tickande klockor, barnhämtningar och kurrande magar kommer emellan. ”Mitt” tenderar att vara lite viktigare än ”vårt” . Ändå finns det de som löper linan ut. I Uganda kallas det Gemensam Onsdag.

Idén är ganska enkel. En dag varje vecka bidrar varje hushåll med minst en arbetsduglig kvinna eller man. Hen sluter sedan upp med byns övriga utvalda och en behovsinventering görs. Kanske finns där en väg som behöver underhållas, en brunn som behöver grävas eller en kvarn i behov av reparation. Kompetenser matchas med uppgifter och sedan är det bara att skrida till verket.

Gemensam Onsdag är ett tillfälle för byns invånare att bidra till att förbättra sin närmiljö.

Från morgon till kväll svettas, skrattar och svär en (eller brukar av Gud godkända eufemismer) tillsammans. Vid dagens slut kan kvinnor och män nöjt krypa till kojs med vetskapen om att just de har dragit sitt strå till stacken. Utanför ligger vägen – relativt – slät och kvarnen står redo att förvandla vita majskorn till mjöl. Kanske bräker en tacksam get när den känner färskt vatten fylla strupen.

En glad get kan bli resultatet efter en heldag med samhällstjänst.

Låter det för bra för att vara sant? Det tyckte jag också och luskade efter lite tandagnissel.

– Visst finns det de som inte dyker upp, men de får extraarbete nästa gång, säger vår vän Shem och ler.

Shemfix Sserugga, agronom på MMUDFA, berättar att det finns de som inte deltar i det kollektiva arbetet. Påföljden? Dubbelt arbete nästa vecka.

/Agnes Lanker