Klimatförändringar: du, jag och en ugandisk bonde

2014-02-10 Av: Linus Karlsson i kategorin: Funderingar, Klimatförändringar, Praktikanter 2013, Uganda

Hungriga barn, hungriga öknar. Barnen vill ha mat, öknarna vill förvandla bördig mark till ogästvänliga vidder av sand. Där inget kan gro, inga munnar kan mättas. Och så klimatförändringar som matar och mättar, inte barnen utan öknarna. Breder ut sig där det en gång var grönt. Detta är de afrikanska böndernas vardag. 

Eller?

Fördomar o fördomar. Svart eller vitt, bäst att välja när informationsflödet är övermättat med nyheter, reklam och skvaller. Svart i Afrika, bönder som sliter sitt hår när klimatförändringar torkar ut deras mark. Vitt hos den europeiska medelklassfamiljen vars semesterresa till Thailand är rosaskimrande, rosendoftande och med vita soldränkta sandstränder.

Jag sitter mittemot Hope Turyahumura i hennes vardagsrum. På väggen trängs kalendrar från kristna biståndsprojekt med Arsenals laguppställning. Hope är en afrikansk bonde. Hope tycker att regnen har förändrats. Säsongerna med dåliga skördar blir fler. Men Hope tycker inte detta är något problem. Det är jag som pratar klimatförändringar, inte Hope. Hon undrar var jag kommer ifrån och hur mycket land jag brukar i Sverige.

Hope Turyahumura

Men varför berättar hon inte för mig hur klimatförändringar drabbar afrikanska bönder med en hänsynslös kraft? Hur viktigt det är att vi minskar våra utsläpp av dödliga klimatpåverkande gaser. För Hope spelar det inte så stor roll att vi kör groteskt stora bilar, att E4:ans köer vid Gullmarsplan är lång klockan åtta, att man kan flyga mellan Malmö och Stockholm.

Jaha, kan vi fortsätta leva loppan? Hej och hå, lyft från Bromma, luta dig tillbaka och landa en timme senare på Sturup. Det vita medelklasslivet är ohotat och Thailand är fortfarande rosenskimrande och rosadoftande.

Eller?

Fördomar tillsammans med en katastrofalt bristfällig mediarapportering vill dela in världen i svarta och vita områden med svarta och vita levnadsvillkor och med svarta och vita människor. Så enkelt är det inte. Det finns lika många livsöden i Uganda som det finns människor. En oändlig gråskala från svart till vitt.

Hope har en stor gård och jobbar som grundskolelärare. När skörden slår fel säljer Hope en ko eller köper majs för sin lön. Hon klarar av att hantera oförutsedda händelser. Hennes barn går alltid i skolan och de är alltid mätta.

På en annan del av gråskalan träffar jag Mary Nakajumni, 29 år gammal. Hon bor 50 meter från Hope och de är med i samma bondegrupp. 50 meter, båda ugandiska bönder men med så extremt olika levnadsvillkor. Mary äger ¼ acre, ungefär 1000 m2. Familjen har inga djur och det organiskt grästäckta taket håller familjen torr under regnen. Mary har ingen möjlighet att anpassa sig eller hantera en dålig säsong. Ingen lön att köpa mat för, ingen ko att sälja. När regnen uteblir uteblir också maten.

Flora Nakakawa, dotter till Mary Nakajumni

Samma klimat, samma förändringar, samma rosenrosa thailandsresor. Helt olika konsekvenser. En söderpendlande karriärist svärandes i höjd med globen, digitala siffror på instrumentpanelen som närmar sig 08:00. En grundskolelärare vars man, förutom att vara ett hängivet Arsenal-fan också bevattnar rader av kaffeplantor. En ung kvinna som planerar för sina fyra barns skolgång och ett tak av metall, allt beroende av när, hur och om regnen kommer.