(Jäm)lika barn leka bäst

2014-02-10 Av: Anna Samuelsson i kategorin: Praktikanter 2013, Tanzania

Vi-Skogen jobbar aktivt med att skapa jämlikhet mellan kvinnor och män i sina projekt. Framför allt genom att stärka kvinnorna och få männen att se fördelarna med att leva, arbeta och dela jämlikt.  Att få kvinnorna att ta plats, leda och sköta ekonomin, och få männen att lyssna och diskutera.

Att prata jämlikhet är en utmaning. Lagen säger att män och kvinnor ses som likar, liksom det också är svaret de flesta ger mig när jag frågar. Tanzanier är artiga och svarar gärna det de tror att jag vill höra, snarare än vad de faktiskt tycker och tänker. Jag får lirka, ställa mina frågor på andra sätt och ifrågasätta deras svar.

Det är svårt att förändra kultur och tradition som är djupt rotad. I Tanzania är den allmänna uppfattningen att män ska bestämma och styra, inte kvinnor. Brudpris är fortfarande tradition. Kvinnlig könsstympning tillämpas på flera håll runtom i landet, trots att det numera är olagligt. Att en man är gift med flera fruar har vi mött flera gånger ute på landsbygden. Kvinnor prioriteras inte. Och kvinnor klagar inte.

Susana Masalu

Susana Masalu är 48 år. Hon är fru, mamma, hiv-positiv och medlem i en kvinnogrupp. Hon och jag pratar om jämlikhet.

“It’s just like a country, a country needs a leader and the leader is the man. Women can lead family but biologicaly the man is more suitable, he is stronger.” 

Det är den allmänna uppfattningen. Att kvinnor är det svagare släktet, både fysiskt och psykiskt. Ändå är majoriteten av Tanzanias hårt arbetande bönder kvinnor. De som jobbar mest i jordbruket är kvinnor. De som hämtar vatten och bär hem för hand (på huvudet) varje dag är kvinnor. De som ordnar ved är kvinnor. De som tar hand om hemmet är kvinnor. De som lagar mat är kvinnor. De som uppfostrar och sköter om barnen är kvinnor. Ändå säger traditionen att kvinnor är svaga.

Jag sitter under ett lummigt träd tillsammans med Stan. Han är 40 år, gift och har 5 barn, alla söner. Stan och hans fru försöker leva jämlikt. När beslut ska tas engageras hela familjen I diskussionen. Alla ska få säga sin mening. Alla ska få vara med.

Stan Kamenyagu Masale

Stan och hans fru försöker också hjälpas åt i hemmet och vardagen. Traditionen säger att städ, tvätt och matlagning är kvinnogöra. Stan hjälper till med dessa sysslor när hans fru är sjuk. Men att laga mat gör han oftare än så. Han och hans fru har lärt alla fem pojkar att laga mat, en viktig kunskap för framtiden.

Stan säger att jämlikhet för honom innebär att alla människor, oavsett kön och hudfärg, har lika rättigheter. Ingen är bättre än någon annan. Han tycker att män, kvinnor och barn har samma rättigheter, men utvecklingen går långsamt. ”We are moving, but very slowly.” Man borde försöka hårdare att få alla att förstå hur viktigt det är med jämlikhet, enligt Stan.

Stan vill att jag ska säga något, ge honom ett råd efter intervjun. Jag tänker efter två sekunder. Sedan ber jag honom att fortsätta prata jämlikhet med vänner och familj, fortsätta sprida och utveckla idéerna. Att släppa in den andra halvan av befolkningen, kvinnorna, i leken. Då kan dubbelt så många bra idéer kläckas, och dubbelt så många vara med och bidra till Tanzanias utveckling.

Stan ler. Skakar min hand. ”One day I wish that one of my sons will marry a white woman like you.”

Susana öppnar sig mer i slutet av intervjun, trots att personen som tolkar vårt samtal är man.

“Yes, I am a feminist. Despite that men are above women I believe equality is needed. Equality to do things together and have equal rights.”