Jag fortsatte plantera träd på egen hand och tänker aldrig sluta.

2014-05-15 Av: Linda Andersson i kategorin: Kenya

Josephine Naliaka och hennes man Peter Wanjala tillsammans med dottern Ruth Mayuba utanför deras hus i Sinoko, Kenya. Josephine Naliaka och hennes man Peter Wanjala tillsammans med dottern Ruth Mayuba utanför deras hus i Sinoko, Kenya.

Gården välkomnar med utslagna hibiskusblommor. Åkrarna skvallrar om en bra skörd och grönskan är iögonfallande. Trots att vi är mitt uppe i torrperioden. Överallt träd. Höga, låga. Tjocka, smala. Med blommor, med frukt. Mot vind, mot torka.

- Avocadoträdet där är från 1990, berättar Josephine Naliaka. Vi fick plantorna från Vi-skogen på den tiden men nu har vi vår egen plantskola istället.

Ja, mycket har hänt sedan 1970 när Josefine och hennes man Peter Wanjale kom till gården. Då, hade Kenya varit självständigt bara några år och marken skulle säljas från de brittiska storbönderna. Som ensam bonde i byn Sinoko var chanserna små att ha råd att köpa. Men Josefine och Peter gav inte upp.

- Vi gick ihop som en grupp och köpte marken tillsammans, sen delade vi upp den mellan oss rättvist, säger Peter. Då var det här bara ett öppet fält, för bosättarna hade skövlat alla träd.

Tillsammans började de det mödosamma arbetet med att bygga upp gården på nytt. Efter ett möte med Vi-skogen väcktes intresset för agroforestry och båda fick utbildning i hur träd planteras tillsammans med grödor för att öka skördarna. Sen tog det fart.

- Det första jag gjorde var att plantera fruktträd här på gården för att få en inkomst. Under åren har det gett mig bra med pengar. Bara på avokadoträdet får jag 550 kr för frukten på en säsong, berättar Josephine och pekar mot dess dignande grenar. Så småningom planterade vi fler och fler träd. Några har vi skördat och sålt som timmer. Men vi har hela tiden planterat nya.

Samarbetet med Vi-skogen ökade. Träden växte sig starka. Gården frodades. Inkomsterna räckte. Tack vare ditt stöd.

- Vi har haft gården som enda inkomstkälla genom alla år. Och den har sett till att alla våra sju barn fått gå i skolan. Utan Vi-skogen hade jag fått nog med skördar för att betala för barnens skolavgifter.

Efter flera års arbete i regionen var dags för Vi-skogen att gå vidare till nya bönder. Att stanna kvar för länge på en plats kan göra beroende av stödet – och det är inte hållbart för någon.

- Vi hade ju lärt oss så mycket och jag kunde samla in trädfröer själv. Så jag fortsatte plantera träd på egen hand och tänker aldrig sluta.

Kunskapen har förts vidare från en generation till en annan. Och för Ruth Mayuba, yngsta dottern, är framtiden självklar.

- Jag ska följa i mammas fotspår och också bli bonde. Jag har redan min egen plantskola för träd här på gården.

Hållbart bistånd, som förändrar familjer och miljön i generationer framåt.

JosephineNaliaka_PeterWanjala_Sinoko_Kitale_Kenya_March_2014-(4) Josephine Naliaka och Peter Wanjala har arbetat tillsammans på gården i över fyrtio år.