Håll koll på politiska organisationer. Tysta media.

2013-11-07 Av: Linda Andersson i kategorin: Funderingar, Nairobi

Japp, det är budskapet från Kenyas president Uhuru Kenyatta. Om jag ska hårddra det, raljera lite och sammanfatta två komplicerade politiska krutdurkar i en slagkraftig rubrik. På onsdagens politiska morgonmöte med hela teamet från Vi-skogen så gick ännu en gång diskussionerna höga. Vad är egentligen innebörden av den nya medielagen? Och vilka förändringar är på gång för biståndsorganisationer?

Bara ett par dagar efter att parlamentet (under minst sagt tveksamma omständigheter där man sägs ha sprungit ut mitt i pågående debatt för att hämta fler ledamöter efter att man insett att man hade för få röstande) godkänt en uppseendeväckande ny lag gällande den Kenyansk pressfriheten, så är ytterligare en ny lag uppe för beslut hos politikerna: Lokala biståndsorganisationer ska bara tillåtas få 15% av sin budget från internationellt håll – resten av pengarna ska kommas ifrån lokala givare.

Idag sägs NGO:s i Kenya bidra med cirka 10 miljarder svenska kronor till ekonomin (enligt Daily Nation). Pengar som kommer från när och fjärran, privata och institutionella givare. Organisationer som jobbar med allt från röda korset till politisk påverkan, och säkerligen en del tveksamheter också. Det är organisationer som ger arbetstillfällen till hundratals Kenyaner. Ett beslut om 15%-spärren skulle slå hårt. Slå hårt mot demokratin. Och slå hårt mot kampen för mänskliga rättigheter. Ja, alltså den här lagen är ju bara till för att säkerställa att inga olagliga verksamheter finansieras. Inget annat.

Och om förslaget går igenom kommer biståndsorganisationerna att få lyda under en Pulic Benefits Organisations federations, ett statligt organ som ska reglera och övervaka verksamheten. Ja, alltså bara för att få en förståelse för hur de jobbar såklart. Inget annat.

Sen var det ju det här med den nya medialagen. Lagen som i korthet innebär att Kenya även här tillsätter ett statligt granskningsorgan för alla medier. Och inför en lag om att minst 40% av allt som sänds i TV ska vara inhemsk produktion. Och inför att enskilda journalister kan dömas till 150 000 kr i böter, och att mediehus kan dömas till det tiodubbla. Ja, alltså bara för att undvika rena felaktigheter som rapporteras i media. Såsom den ööööööverdrivna rapporteringen av Westgate. Eller den fööööööörödmjukande rapporteringen kring att Kenyas president står inför internationell domstol.

 

En del säger att det blåser nya vindar. Att det här är ett sätt att tysta kritiska röster.

En del säger att det är ett bevis för att demokratin fortfarande har barnsjukdomar.

 

På vägen till jobbet kl. 05:55 flammar återigen diskussionen om nya medialagen och NGO-lagen upp. Den här gången med min taxichaufför.

- Du vet Linda. ett land som Kenya inte är redo för demokrati fullt ut, säger Simon och parerar skickligt en matatu som kommer i full fart längs Waiyaki way överfylld med pendlare.

- Vi behöver en mycket stark ledare. Någon som sätter ner foten och styr upp de här medierna och organisationerna som ställer till bråk. De är inte patriotiska. Håller du med mig?

Nä Simon. Jag håller inte med dig.  Inte idag och inte imorgon. Men du berikar min resa till jobbet och jag ser fram emot våra dagliga debatter på vägen mellan Mageta Rd och Lower Kabete.