”Förr hade vi gräshoppor här, men de försvann när klimatet blev varmare”

2013-12-10 Av: Mia Madsen i kategorin: Praktikanter 2013, Uganda

Här kommer en lite glimt från ett av våra fältbesök här i Uganda. Vi praktikanter håller på att intervjua småskaliga bönder om klimatförändringar och hur de anpassar sig till dessa. Så förra veckan bar det av till Kikonda, cirka 120 kilometer nordväst om Kampala. I gassande solsken traskade vi runt bland bananplantor medan ivriga bondefamiljer visade upp sina gårdar. Det är verkligen fantastiskt att få möjligheten att komma så nära på det verkliga livet. Att få lära sig hur vardagen för en afrikansk bonde är.

51-åriga Sserebe Sylvest har varit jordbrukare sedan han föddes. Marken han brukar är cirka 24 hektar stor, en del har han ärvt av sin far, resten arrenderar han av en annan markägare. Sylvest odlar bananer, kaffe, majs, kassava, sötpotatis och tomater. Han har också fruktträd som ger mango, avokado och den för Uganda typiska gröna jackfruiten. En enorm frukt med ett grönt taggigt skal. Hör inte till mina favoriter.  På gården finns också 12 getter, några hönor och fem kor. Tidigare odlade man också bomull på farmen men skördarna var för små.

Sylvest Sserebe, 51 år, Kikonda, Uganda

Sylvest är en mycket påläst man. Det märker jag genast när jag börjar intervjua honom.  Han hänvisar till bevattningsystem i Zambia och Egypten och säger att han önskar att den ugandiska regeringen hade satsat mera pengar på att utveckla liknande system för ugandiska småbönder. För då skulle livet vara bra mycket lättare.

Vattenbristen är ett stort problem

Sylvests största problem är bristen på vatten. Torrperioderna har blivit allt längre och svårare. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med vatten. Han berättar att hela familjen på tolv personer under torrperioden måste klara sig med cirka 40 liter vatten per dag. Vattnet ska räcka till dricksvatten, matlagning och tvätt.

På grund av vattenbristen blir också skördarna mindre. Förra säsongen gav majsen ingen skörd, det hade regnat för lite. Majs behöver mycket regn de två första månaderna efter plantering, annars torkar de ut. Vi hade otur förra säsongen, säger Sylvest. Jag frågar om han har märkt några andra förändringar i klimatet. Tidigare kunde vi ha svala dagar, nu är det väldigt hett, vart tionde år har vi en svår torrperiod. Förr hade vi gräshoppor här, men de försvann när klimatet blev varmare, konstaterar han snabbt.

Sylvest tror att förändringarna beror på människor i allt större grad använder sig av träkol, förbrukningen var inte lika stor för cirka 30 år sedan, säger han.  Behovet av träkol har blivit större i takt med att befolkningen ökar. Människor fäller träd för att producera träkol och då frigörs koldioxid från marken. Det är inte bra för klimatet, konstaterar han.

Jag frågar honom vad han gör för att anpassa sig till högre temperaturer och brist på vatten. Tidigare bad jag till Gud om bättre skördar, berättar Sylvest.  Jag hade inga resurser att bygga bevattningssystem för min gård. Nu håller jag på att bygga en vattentank med hjälp av Vi-skogen. Jag hoppas att vattentanken kommer att ge mig mera tillgång till vatten. Sedan tillägger han att han har köpt en bit mark som han hörde har stora vattenreserver i sig. Om han lyckas spara ihop pengar för att borra en brunn där skulle hans vattenproblem vara lösta. Och så kunde jag börja sälja vatten till grannarna, utbrister han nöjt. Men att borra en brunn kostar omkring 20 000 000 ugandiska shilling. Det är cirka 50 000 kronor.  Mycket pengar. Dessutom finns ett annat problem. Sylvest har köpt marken av en bonde som hyr marken och han behöver lov av markägaren för att borra en brunn. Jag har fått ett nummer till markägaren. Han verkar bo utomlands. Kanske jag lyckas få tag på honom, säger Sylvest fundersamt.

Jag avslutar intervjun med att fråga Sylvest vad som gör honom glad. Att läsa böcker, utbriser han. Min favoritbok heter Introduction to Science Revolution. När jag läste den lärde jag mig att många ledare bara pratar strunt, säger Sylvest.