Finansiella tjänster i skuggan av ett mangoträd

2012-11-06 Av: i kategorin: Praktikanter 2013

Det är tidig förmiddag, men solen står redan högt på himlen. Dess strålar torkar vant tårarna efter nattens skyfall och torrfåror bildas i den röda jorden. Ett ettrigt damm letar sig in i nyvakna näsborrar.

Det är torsdag och den första dagen i den nya månaden. I byn Sekiwunga är det hög tid för det månatliga mötet med spar- och lånegruppen. Dagen till ära hålls mötet i svalkan under mangoträdet som tronar framför Mr. Mukasas hus. Han är byns ordförande, men idag är det Mrs Hasifa Nasuna om håller i taktpinnen.

Den flätade korgen rymmer växelkassan och står väl synlig för att befästa betydelsen av öppenhet.

Twakembe, som gruppen kallas, består av ett femtiotal småbönder och är en del av Vi-skogens finansiella verksamhet. Idag har några av medlemmarna, 16 kvinnor och 5 män, samlats för att samla in månadens sparinsats. Insatsen, som motsvarar cirka 75 svenska kronor, är anpassad för att samtliga av gruppens medlemmar ska kunna påbörja och upprätthålla ett sparande utan att försämra sin levnadsstandard. I utbyte får medlemmarna chansen att spara till framtida investeringar, skolavgifter och sjukhusbesök. Möjligheten att komplimentera sitt sparande med mikrolån gör större investeringar genomförbara och långsiktiga förbättringar realistiska.

Varje transaktion sker ansikte mot ansikte och dokumenteras.

På de månatliga mötena får medlemmarna också möjlighet att bolla idéer, inspireras av varandra och skapa nätverk. Det råder en högtidlig stämning där koncentrerad tystnad varvas med tillrop och hjärtliga skratt. På frågan hur länge ett möte kan pågå svarar Zam Musisi:

-       Vi håller på tills vi är klara. Ibland tar det upp till fem timmar.

Varje medlem har en egen kassabok där alla transaktioner bokförs.

När alla sparinsatser är insamlade, väl dokumenterade av sekreterare Christine Nabitosi, och eventuella frågetecken har rätats ut är det dags att packa ihop. Sedelbuntar, skramlande mynt och bokföringsböcker gör sig åter hemmastadda i den lilla plåtlådan vid det provisoriskt placerade bordets ena ben. Locket stängs och förseglas noggrant med tre likadana hänglås.

Kassaskrinet innehåller medlemmarnas besparingar och förseglas med tre separata hänglås.

När jag reser mig upp från den svettklistriga plaststolen kommer jag på mig själv med en känsla av respekt. Hela proceduren har präglats av delaktighet, förtroende och transparens. Demokratins dygder har så självklart och naturligt demonstrerats framför mina ögon och jag kan inte annat än beundra dessa människor.

Plötsligt vänder sig mötets ordförande till oss och frågar vetgirigt:

-       Vad har ni för råd till oss? Hur kan vi bli bättre? Hur gör ni i Sverige?

/Agnes Lanker

Comments are closed.