Fem skitiga pojkar i Westlandsrondellen

2014-10-13 Av: Linda Andersson i kategorin: Funderingar

Jag har precis varit och handlat mjölk till söndagspannkakorna. Sitter i bilen med Spotify och Tove Los ”Stay high”. Saktar in. Väntar i kön. Knappt två meter ifrån bilens tonade ruta sitter fem skitiga pojkar på huk i Westlandsrondellen. Klockan är kvart över åtta. De är fokuserade på de vita småstenarna som spelarna gång på gång kastar i gruset framför deras fötter.

Eller ja, fokuserade? Två av tolvåringarna spelar ivrigt. Tre av tolvåringarna stirrar med slö blick. Död blick. Plastpåsen med gul gegga hänger i handen. Plastpåsen med det gula limmet lyfts gång på gång mot näsan. Döva söndagen.

Eller ja, tolvåringarna? De skulle lika gärna kunna vara 9 eller 17. Deras blick. Lika tom som en missbrukares inne på sina sista levnadsår. För i Westlandsrondellen åldras man fort. Här vaknar de. Här sniffar de. Här tigger de. Här somnar de.

Efter ett år i Nairobi hade pojkarna omärkt försvunnit ur mitt synfält under en tid. De fanns fortfarande där fysiskt. Men jag hade slutat se dem. Nu. Med mjölken till pannkakorna i sätet bredvid. Nu med söndagsfluffet fortfarande i hjärtat. Nu slår deras uppsyn mig hårt hårt i ansiktet.

Efter år i Nairobi kan fortfarande fem skitiga pojkar i Westlandsrondellen få mig att bryta ihop. När jag kommer hem med mjölken ser min 7-åriga Mei att något är fel. I affekt. I bitterhet. I vuxenhet. Förklarar jag det jag just sett. Kanske väljer jag inte orden som jag borde inför hennes öron. Kanske väljer jag inte att linda in. Men oavsett hur jag hade berättat – för en nyduschad 7-åring i Kileleswha som just ska serveras pannkakor, så är det ofattbart att det bara 2,1 kilometer bort sitter fem skitiga pojkar i Westlandsrondellen och sniffar lim till frukost.

Diskussionen kring söndagskaffet rör på sig. Krumbuktar sig fram längs stigen av vilja att göra något mer. Diskussionen studsar mot hinder i den egna hopplösheten. Den vräker sig fram mot politiker och polis som hånler åt barnkonventionen och stampar på de mänskliga rättigheterna. Diskussionen kring söndagskaffet smakar bittert.

Fem skitiga pojkar i Westlandsrondellen.

  • Karl Hermanson

    De måste finnas organisationer som hjälper ungdomarna även om de är otillräckliga? Vilka är de?

    • Linda Andersson

      Hej Karl! Absolut – det finns det. Det finns många lokala och internationella organisationer på plats, och många får också hjälp. Men det finns alltid barn som hamnar i kläm, faller mellan stolarna och är svåra att nå. När jag ser en förändring hos de här killarna så säger jag till!