En dag bak på en motorcykel.

2012-11-15 Av: i kategorin: Praktikanter 2013

Det är med en skräckblandad förtjusning som jag hoppar upp i sadeln bakom Mary Celestine Atieno på hennes motorcykel. Jag försöker ge ett intryck av att vara lugn men hjärtat galopperar vid tanken på alla fotgängare, cyklister, motorcyklar, bilar och lastbilar som trängs på de smala och dåligt underhållna vägarna i Kisumu. Trafikregler tycks vara något som bara existerar i teorin och inget känns bättre av vetskapen om att principen ”störst går först” blandats friskt med ”minst kör i mellan”. Rädslan över att en get, en ko eller ett barn helt plötsligt ska stå mitt i körbanan är inte heller orealistisk då alla delar på de vägar som finns. Trottoarer och cykelbanor är icke-existerande i detta land som fortfarande kämpar med att bygga en bra infrastruktur. Tutan tycks vara den bästa livförsäkringen i rusningstrafik och med två snabba tutningar rullar vi ut genom grindarna från Vi-skogens kontor.

Mary och jag innan avfärd.

Mary Celestine Atieno, Vi-skogens zoon
-koordinator i Kisumu norra.

Mary är en av Vi-skogens zone-koordinatorer. Hennes arbete består till stor del i att koordinera, stötta och hjälpa övriga rådgivare. I dag står utvecklingssamtal på schemat. Några av rådgivarna i Kisumus norra distrikt ska träffa Mary på Vi-skogens fältkontoret i Rabuor centre för att gå igenom året som varit. Jag ska få följa henne en dag i hennes arbete och det är därför jag nu sitter med förhöjd puls bak på en motorcykel.

Mary inger en känsla av föräldralik trygghet och jag glider längre ner i sadeln, närmre Mary, tar ett stadigt tag i handtaget bakom mig och försöker koncentrera mig på att slappna av. Men vägarna är i dåligt skick, jag stålsätter mig varje gång jag ser en större grop i marken framför oss och jag är rädd att den redan lösa skruven som håller fast mitt fotstöd ska lossna av vibrationerna från motorcykeln. Men Mary väjer undan för alla gropar med en erfaren skicklighet som gör att jag inte känner när hon girar. Mary berättar att hon arbetat på Vi-skogen i över åtta år nu och att hon kört motorcykeln de fyra senaste av dem. Innan hon hade motorcykel arbetade hon som rådgivare till bönderna och då var det cykel som gällde. Rael Barasa som är rådgivare i Kadibo distrikt som är en av dem som Mary har ansvar för, berättar att hon cyklar mellan bönderna och att vissa dagar blir det över två mils cyklande.

Rael Barasa som är rådgivare
i Kadibo distrikt, Kisumu norra.

Motorcykeln, utanför fälkontoret
i Rabuor centre

Jag förstår ytterst lite av det som sägs på utvecklingssamtalet då språket snabbt glider över i Luo, vilket är det lokala språket i den här delen av Kenya. Men jag hinner snappa upp vissa engelska fraser så som gender equality and mainstreaming HIV/AIDS issuies, båda viktiga frågor som Vi-skogen aktivt arbetar med i alla sina projekt.

Jag hinner se, höra, känna, till och med smaka, mycket under min dag med Mary. Efter mötet på fältkontoret begav vi oss ut i fält och besökte en gård där en uppföljning skulle göras. Makarna Motengo som har en fantastisk gård på mindre än en tredjedels hektar där det växer och frodas. Bananer, mynta, rosmarin, sötpotatis, citrongräs, cassava, aloe vera och mango, blandat med mängder av olika agroforestry träd så som medicinalträden Moringa och Artemisia (en malörts sort). Träd som vi kommer skriva mer om här i bloggen inom en snar framtid. Varenda yta på gården används och är väl planerad, alla grödor har ett syfte. Mary berättar att det handlar om att få det att bli ett kretslopp. Att lyckas få småskaliga bönder att vara självförsörjande, både gällande mat till sig själva, foder till djuren, ved till spisen, gödsel till jordbruket men även att det skall kunna generera en inkomst till övriga utgifter. Familjen Motengo har lyckats väldigt bra med sin gård, jag hänförs av deras enorma mängd kunskap kring hur agroforestry fungerar och hur det har en positiv inverkan på klimatförändringarna. De berättar att de ofta hjälper andra bönder som också vill börja med agroforestry, något som inte förvånar mig alls. Deras gård skiljer sig markant från närliggande gårdar, jag upplever den som en grön oas av liv i ett annars mycket torrt och röddamigt landskap.

 

Makarna Rose och George Motengo paketerar Moringapulver som de får från torkade löv från medicinal trädet Moringa som är mycket rikt på vitaminer och mineraler. Familjen säljer pulvret som använd som kosttillskott, vilket ger en extra inkomst till hushållskassan.

 Dagen tar alldeles för snabbt slut och vi omges av mörka regnmoln när vi åker tillbaka till kontoret i staden. Efter en heldag på motorcykel, både på den Kenyanska landsbygden och i rusningstrafik i den mellanstora staden Kisumu, kan jag lättad konstatera att fotstödet fortfarande sitter kvar under min fot. Min självbild av att vara en äventyrslysten och orädd person har dock fått sig en rejäl törn. Men jag har lärt mig otroligt mycket om hur det praktiska arbetet på Vi-skogen går till. Jag känner mig ytterst imponerad av människors driftighet och uppfinningsrikedom i att både förbättra sina egna och sina barns liv men också kring viljan och arbetet i att göra det på ett hållbart och långsiktigt sätt som gynnar både närmiljön och den globala miljön.

George visar oss runt på gården. Här står han vid citrongräset.

/Emma Eineskog