Det är svårt det där med bistånd.

2014-03-13 Av: Linda Andersson i kategorin: Funderingar

Det är svårt. Det där med bistånd. Att hjälpa någon som har mindre än en själv. På rätt sätt. Som före detta insamlingsansvarig på Radiohjälpen har jag läst åtskilliga projektansökningar till fantastiska projekt runt om i världen, nickat och hummat medhållande: långsiktighet, hjälp till självhjälp, utbildning framför allmosor. Jo, det är helt rätt sätt att jobba. Nu, som kommunikatör på Vi-skogen ser jag grymt bra projekt i verkligheten där ord sätts i handling och hjälp till självhjälp blir realitet. Träd – kan det bli mer långsiktigt än så? Hur coolt som helst att se att det funkar! Men så är det det här med hjälp i vardagen, bortom biståndets projektansökningar. När vänner ringer.

För det är svårt. Inte minst när man bor i ett land där många knappt har tak över huvudet. Inte har mat för veckan därpå. Inte har pengar till skolavgifter. Inte har försäkring för sjukdomar. Då blir förfrågningarna många. Telefonsamtalen om att få hjälp.

En mamma behöver hjälp med sjukhusräkningen för sin son. En familj får inte ihop till skolavgifterna. Vänner till barnen har inte tak överhuvudet. En bekant har fått damm i lungorna efter att ha huggit sten för att försöka försörja familjen – han behöver akut vård.

Så vad gör man?

Nu är det lätt att säga: Såklart du ska hjälpa när du kan!

Sen är det lätt att tänka: Men hjälper det verkligen i längden? Är det hållbart? Skapar du inte ett beroende?

Och då börjar man fundera: Går det inte att göra något så att familjen får ökad försörjning istället?

Men sen är man tillbaka till att: Men de behöver ju pengar nu! De är ju våra vänner!

Så vad gör man?

För medan alla Kenyas bönder väntar tålmodigt på att regnsäsongen ska börja, hoppas en familj vi känner att den ska hålla sig undan så länge som möjligt. För när regnet kommer – då regnar det in. När regnet kommer – då får de lämna kläderna hos grannen så att de håller sig någorlunda torra. När regnet kommer – försvinner de sista turisterna och därmed inkomsterna för familjen. När regnet kommer – då blir det kallt för barnen att sova på träsängen utan madrass och utan lakan eller täcke. När regnet kommer. Nä vad fasen, fram med mobilen och för över pengar via Mpesa – klar ungarna måste ha ett tryggt hem.

Det är svårt det där med bistånd. Och att hjälpa någon som har mindre än en själv.

  • Louise

    Linda, vad fint du skriver. Hur kan jag och vi här i Sverige hjälpa till??

    • http://www.viskogen.se Linda

      Hej Louise! Tack för din kommentar!

      Jag tycker – inte helt oväntat – att det bästa biståndet är hjälp till självhjälp. Stöd som funkar i längden och stöd som låter familjer lösa grundorsaken till sina problem och inte blir beroende av en givare. Att ge pengar till en enskild familj är ofta inte så lyckat – men när det är ens vänner så är ju frågan lite knivigare…

      Så…tamtamtamtaaaa…jag tycker det bästa är att stödja en organisation som jobbar långsiktigt. Nu är jag ju liiiite partisk, men Vi-skogen är ju en sådan organisation till exempel. Att vara månadsgivare är enkelt och gör stor skillnad. Bestäm vad du kan tänka dig att avvara en månad och börja med autogiro. Kanske en hundralapp? Det blir många träd på ett år. Med autogiro blir det av, i alla fall funkar det för mig : ) Kram o hej
      Linda