African Tea Time

2013-11-22 Av: Louise Johansson i kategorin: Funderingar, Praktikanter 2013

På kontoret har vi en egen husmor, Mamma Molly. Mamma Molly städar, sköter trädgården och har sitt eget lilla kök där hon pysslar och fixar. Varje dag vid tio är det fika på kontoret. Detta är Mamma Mollys ansvarsområde och i bandan dukar hon upp med bröd, ugandiskt pulverkaffe, svart te, varm mjölk, varmt vatten, socker och en stor balja med vattenmelonbitar.

Av detta får folk ta för sig av vad de önskar. African tea är väldigt populärt. För att göra en african tea tar man först en stor mängd socker, sen tar man svart te efter smak och fyller på med varm mjölk – Voilá! Din african tea är klar att dricka!

När teet är klart gör man sina mackor av vitt bröd och margarin. Man gör önskat antal mackor. Lägger dem på hög på en plasttallrik och skär dom på mitten för att få lämpligare storlek. Sedan tar man sig en bit vattenmelon och hittar sig en plats i bandan.

Bandan, är ett stort runt bord i trä med stolar runt, under ett spetsigt halmtak på kraftiga stolpar. Den är placerad i kontorets fina, gröna och blomstrande trädgård. Bandan ligger högt placerad med utsikt över Masaka och gröna kullar.

 

Mamma Molly förbereder kaffe

 

Diskussioner och historier

Så småningom när folk har antagit sina platser i skuggan, börjar ett livligt samtal – det slår aldrig fel! Det andas verkligen god stämning på arbetsplatsen. Här diskuteras det mesta fritt och öppet. En dag kan det handla om vilket antal fruar som är lämpligast, andra dagar ritualer kring tvillingfödslar eller andra stamtraditioner. Ibland drar det iväg högljutt på luganda och vi praktikanter sitter som fån och förstår ingenting, men roar oss ändå över fenomenet och deras frispråkighet. Vi försöker plocka upp enstaka ord, som vi förstår, och frågar vad samtalet handlar om för att bli mer delaktiga.

När det pratas engelska är det enklare att hänga med. Som idag, när snacket först föll på de ugandiska delikatesserna, gräshoppor och vita myror. Snart är gräshoppssäsongen på topp och då ska Mamma Molly minsann laga gräshoppor åt oss.

-”How do they taste?” frågar vi nyfiket, men kanske också lite skeptiska.

-”They taste like themselves – like nothing else!” får vi som svar. Tydligen en riktig delikatess!

Sebaana och Nasur diskuterar under kafferasten

Sedan går samtalet över på ormar. Vissa tycker det är roligt att få fram starka reaktioner och överdriver gärna om hur mycket ormar det finns, hur enormt stora dom är och särskilt hur giftiga dom är. Andra tycker att de överdriver och berättar hur det egentligen ligger till med ormarna. Beatrice, som jobbar i trädgården, har bara en gång hittat en orm i vår trädgård. Det var den gröna sorten, som inte är lika giftig som den svarta, och den slog hon genast ihjäl.

Kollegan till vänster om mig berättar att det enligt kristendomen är människans plikt att ta död på ormar om man ser någon. Ormar är förknippade med djävulen, sen ormen i paradiset lurade Eva, och därför är det nu vårt ansvar att döda dem så fort vi ser dem. Ormar är däremot inte farliga för bebisar. Många kvinnor som jobbar inom lantbruket har berättat om hur deras bebis, som de har lagt i från sig under arbetet, har fått sällskap av en orm. Ormarna slingrar sig runt bebisen men biter aldrig, bara om det dyker upp ett äldre barn eller en vuxen.

Kollegan berättar även att när det kommer till delikatesserna i den tidigare diskussionen är det tabu att äta själv i Uganda. Detta gäller i och för sig inte bara för myror och gräshoppor, men det är särskilt viktigt när det gäller delikatesser. Därför måste man om man hittar ett ställe med många myror, skynda sig att kalla ihop alla i bygden innan man börjar plocka.

Jag lyssnar intresserat och uppmuntrande till alla berättelser. Hoppas på att kunna öppna porten till Ugandas kultur och traditioner igen vid ett senare tillfälle.

Runt om sitter folk kvar och skrattar åt ormskräckisar. De doppar sina vita margarinmackor ner i muggen med te eller tar en smaskande tugga av den saftiga vattenmelonen.

Själv har jag kaffe i muggen. Det ugandiska kaffet är inte helt som vi är vana vid kaffe hemma, men jag har nu hittat blandningen av kaffe och vatten som passar mig bäst. Jag har faktisk tagit efter ”bröddoppandet”, bara för att få lite mer smak på mackan. Vattenmelonen är favoriten. Den sparas till slut och är härligt söt och läskande i värmen.

Bandan