Jag minns min farfars händer.

2014-02-17 Av: Linda Andersson i kategorin: Uganda

Musoke Ali i Mpigi, Uganda, planterade sitt allra första träd på gården. Ett mangoträd som fortfarande växer intill huset och bär frukt.

Musoke Ali tar emot oss på gården. Han rosa skjorta lyser mot de leriga stövlarna. Kraftigt handslag. Jag minns min farfars händer. Sträva från år i jordbruket. Darriga från timmarna på traktorn. En sprucken tumnagel från släggan som landade fel. Men varma och vänliga. Som Alis händer.

Gården ärvde han från sin far och tillsammans med sin fru och sina 12 barn har han brukat jorden i över 20 år. Ibland går det bra. Ibland går det dåligt. Jag känner Alis oro. Jag förstår av hans beskrivningar att matosäkerheten i regionen är stor. Matosäkerheten på hans gård är stor. Vissa månader har de mat. Andra inte. Vissa veckor äter de tre mål om dan. Andra veckor bara två mål. Det vill Ali ändra på.

För knappt ett år sedan fick han höra talas om Vi-skogen och tillsammans med sin bondegrupp Eyekolera Farmers Group började han ta del av utbildningarna.

- Jag ville utvecklas, lära mig mer om hållbart jordbruk för att få en bättre levnadsstandard. Jag vill kunna utvidga mitt jordbruk och ha fler djur på gården.

Genom Vi-skogen får Ali utbildning i trädplantering och agroforestry, men också hur man på ett bra sätt för bok över skördarna för att se hur de förändras under åren och vilka olika inkomster de ger. Ali har redan kommit igång, inte minst med träden.

-  Jag har planterat 30 träd på gården. Än så länge så ger de mig inte så mycket, men jag tror de kommer bidra till gården så småningom på olika sätt.  Jag kommer plantera fler, de behövs för hållbart jordbruk, klimatet och så för att få frukt.

Men trädplantering är inget nytt för Ali. Hans första träd satte han här på gården. Ett mangoträd som fortfarande finns kvar och ger frukt. Men han är orolig för trädbeståndet runtomkring.

- Skogen här förändras. Förut fanns mycket träd, men man fällde dem. Jag tror att områden som har träd får regn, men områden som inte har träd får inget regn. Och då får vi inte nog med mat från gården.

Ali drömmer fortfarande. Han drömmer om framtiden för sig och sin familj.

- Tänk om jag kan öka intäkterna, få mer mat från gården och ge en bra utbildning för barnen. Tänk.

Jag minns min farfars händer. Och gården där vi kusiner lekte på somrarna, i vattenpölen bakom ladan. Sjön kallade vi den. Den där gyttjepölen som var ett oändligt äventyr. Och inte en enda gång, bland barkbåtar och hemliga öar, funderade vi på om vi hade mat till kvällen. Vi var bara glada att det var sommarlov och hela världen låg för våra fötter.

  • Rokerro Chams

    Jätte spännande berättelsen.