Otagna bilder från Rwanda

5 juni, 2012 · Nyheter · 1 kommentar


Ola Richardsson vittnar om förhållanden för fattiga på landsbygden i Rwanda, och hur Vi-skogens hjälp kan göra skillnad.

”Jag har tagit över tusen bilder i Afrika de senaste två veckorna. Men de två bilder jag har på min näthinna finns inte på kamerans minneskort. Jag kunde inte förmå mig till att ta dem. Den ena otagna bilden är på två barn, omgivna av många andra ungar, på en gropig grusväg utanför Byumba i norra Rwanda. Lite snyggt släpljus genom träden, zoomen gör de vackra bergen i bakgrunden blurriga. Skärpan i ansiktet på fyraåringen, som bär sin lillasyster i en tygpåse på ryggen.

De är så smutsiga.

Så trasiga.

Bilar och motorcyklar skumpar förbi, bara centimetrar från barnen som inte borde vara här, bara ett vinddrag från fyraåringen som tar ett ansvar någon annan borde ta – men inte har råd att ta.

Jag är glad för autofokusfunktionen på kameran, för jag har tårar i ögonen.

Det borde inte få vara så här.

Den andra är en rätt suddig bild, tagen i farten när vår jeep i hög hastighet rullar ner för en backe en mil senare. Rörelseoskärpa på hela familjen, men den yngsta flickan, kanske tre år gammal, framträder ändå tydligt när hon med böjd rygg släpar den tunga vattenkannan ner mot teplantagen. Hon går med huvudet lätt nerböjt, precis i kanten av den smala vägen. Jag drar efter andan när vi passerar helt nära.

Det borde inte få vara så här.

Så långt tårarna.

Så långt de otagna bilderna.

När jag bläddrar igenom de tagna bilderna slås jag över allt hopp som finns där. All framtidstro.   Ola Richardsson vittnar om förhållanden för fattiga på landsbygden i Rwanda, och hur Vi-skogens hjälp kan göra skillnad.

Som leendet hos femåriga Venediana, som skiner som solen när hon får lite extra mat hemma hos den fantastiska bonden Dancilla Mukashyaka. Dancilla, som blev änka tidigt och på egen hand har drivit upp en blomstrande gård som försörjt henne och gett hennes fyra barn möjlighet till en bra utbildning.

Venediana

Som ljuset i Jean-Marie Vianneys kök, en lampa driven av en biogasanläggning som ”matas” av hans kossor. Bara en liten, liten del av vad Vi-skogens arbete kan leda till – och som betyder mycket för Jean-Marie i den mörka Rwanda-natten.

Jean-Marie Vianney och hans lampa.

Eller som 13-årige Etienne Ngabonziza och 16-åriga Lechael Musabyimana i projektet ”Farmers of the Future”. Skolbarnen lär sig tekniker för hållbar odling och tar hem kunskapen till sina familjer. ”Först skrattade föräldrarna åt mig, men efter ett tag förstod de att jag faktiskt hade rätt i det jag föreslog”, berättar Etienne. Och så ler han så stort när han får visa upp skolans tre kor. Han har själv döpt dem till Muteri, Kibamba och Musengo. Muteri (”Den vackra”) är hans favorit.

Etienne, Lechael och Muteri

De bilderna tog jag. Och många andra glada.

Tillsammans med de två otagna ger de ett Afrika-album som trots allt är mer hoppfullt än bottenlöst sorgligt.”

Ola Richardsson är kommunikationschef på Vi-skogen och har nyligen besökt Vi-skogens projekt i Rwanda.

Fler val
  • Angelika Lindahl

    Jag söker efter kontakter i just Ruanda utifrån att jag är intresserad i kopplingen mellan socialt arbete och miljöarbete/klimatutmaningar som globala sociala frågor. Jag vill gärna bygga upp kontakter till Ruanda och besöka olika projekt/arbeta där avlönat/oavlönat för att kunna få erfarenheter och kunskap i frågan. Jag arbetar sedan 12 år som universitetlärare i internationellt/interkulturellt socialt arbete vid Mittuniversitetet och ämnar bedriva forskning inom frågan. Är det någon som kan tipsa/förmedla kontakter? maila: angelika.lindahl@miun.se @miun:disqus
    MVh
    Angelika