Uganda

Uganda har haft en god tillväxt på senare år och säkerheten i de norra delarna har ökat betydligt då rebellgruppen – Herrens Befrielsearmé – drivits ut ur landet. Men den demokratiska utvecklingen ger en motsägelsefull bild med flera negativa tendenser.

Huvudstad  Kampala Språk engelska, kiswahili, ganda, flera lokala språk Religion  Kristendom, islam Befolkning 32.7 miljoner Läskunnighet 73.6% Förväntad livslängd vid födsel 51.9 Andel med hiv(15-49 år) 6.7% Andel med tillgång till rent vatten 64% Andel som lever under det nationella fattigdomsstrecket* 37.7% Ranking i Human Dev.Rep. 2009 (av 182 totalt) 157  *enligt inhemska beräkningar

 

Vi-skogen i Uganda

 

	Mer än 15 000 hushåll engagerade Under 2009 gick Vi-skogen in i nya områden i Uganda. Där arbetar Vi-skogen med rådgivning till bönder i odlingsmetoder, marknadsfrågor, organisationsutveckling och spar- och lånesystem. I distrikten är redan drygt 15 000 hushåll engagerade i agroforestry, och fler kommer det att bli under 2010.
	Nya tekniker förbättrar inkomster Brenda Ssewanyana i Mpigi district är en av dem som utbildats i agroforestrytekniker.    " Min bananodling var tidigare inte så produktiv, men efter att jag tillämpade de tekniker som jag lärt mig har jag på kort tid märkt en förbättring". Tack vare den ökade inkomsten av skörden kan Brendas barn gå i skola.

 

 

Fakta om Uganda

 

Geografi

Uganda ligger vid ekvatorn i östra Afrika och saknar kustremsa. En femtedel av landet utgörs av sjöar. Landskapet varierar mellan höga berg och dalar. Norr domineras av den gräsbevuxna savannen och den centrala delen av täta skogar. Jorden är bördig och klimatet är tropiskt. Höjden över havet gör att temperaturen ligger på strax över 20 grader året runt.

Jordbruket är en av de viktigaste näringsgrenarna i Uganda. Landet är en storproducent av kaffe, bomull, och tobak. Bland nya exportvaror märks grönsaker och snittblommor. Bananer, kassava och sötpotatis odlas för eget behov.
 

Historia 

Innan de europeiska kolonisatörerna anlände i slutet på 1800-talet, härskade flera mäktiga kungadömen i regionen. Uganda blev ett brittiskt protektorat 1894. 

 

Tack vare sina många naturresurser och en välutbildad befolkning, spåddes landet en ljus framtid efter självständigheten 1962. Diktatorn Idi Amin satte dock stopp för det. Han kom till makten 1971 och deklarerade ett ”ekonomiskt krig”, vilket innebar massfördrivning av de asiater som fram till dess bott i Uganda samt att all ekonomisk verksamhet i landet avstannade.

 

Idi Amin störtades 1979. Nästa ledare blev Milton Obote, UPC´s representant (Uganda People´s Congress).  1986 inledde NRM (National Resistance Movement) ett gerillakrig och ersatte Obote med sin egen pragmatiske ledare, Yoweri Museveni. Museveni genomförde demokratiska och ekonomiska reformer, som resulterade i en relativt hög ekonomiskt tillväxt under 1990-talet.

Finansiellt stöd från det Internationella Samfundet gjorde så småningom Uganda till ett av de länder med starkast ekonomisk utveckling och mest framgångsrik inflationsbekämpning i Afrika.

Andelen fattiga minskade också, från 56 till 38 procent mellan åren 1992-2002.
Att fattigdomen ändå ökade i vissa områden av Uganda, berodde på den höga befolkningstillväxten på 3,4 procent.
 

Uganda idag

Uganda har periodvis haft en krafttig tillväxt under senare år, men från en låg nivå och Uganda är fortfarande ett mycket fattigt land. Beroendet av en exportvara har brutits och den ekonomiska utvecklingen är förhållandevis diversifierad. Förbättringen har framförallt skett i de södra delarna av landet. I de krigshärjade och torkdrabbade norra delarna råder fortfarande stor fattigdom. Den fortsatta ekonomiska utvecklingen hämmas av svår korruption, dålig infrastruktur – inte minst elförsörjningen – och sviterna av ett långt gerillakrig.

 

Valet som genomfördes i februari 2006 var det första flerpartivalet på 20 år. Det bidrog till att för första gången skapa förutsättningar för en stark opposition. Men det finns oroande tecken: regeringen har tagit ett allt fastare tag kring stadsapparaten och Museveni visar diktatoriska tendenser. Enligt pressfrihetsorganisationer har flera ingripande mot journalister gjorts och oro finns att klimatet ska hårdna inför valet 2011.

 

Uganda har varit ett av de länder som drabbats värst av hiv och aids. Men de har också varit det första afrikanska land som framgångsrikt bekämpat epidemin. 1992 var 20 procent av den vuxna befolkningen smittade; 2000 var andelen smittade nere på cirka sex procent. Antalet smittade har dock börjat öka igen och ligger på strax under sju procent.

 

Ett stort hinder för landets utveckling har varit den över 20 år gamla väpnade konflikten mellan Ugandas regering och rebellgruppen Herrens befrielsearmé (LRA). Närmare 1.5 miljoner människor har drivits på flykt, och har bott under miserabla förhållanden i flyktingläger som regeringen upprättat. Sedan ett par år har rebellrörelsen jagats ur Uganda och många flyktingar har börjat återvända till sina byar. Rebellrörelsen, visserligen splittrad och försvagad, har flyttat till angränsande länder där den skapar stor oro och konflikter.

 

Kvinnornas ställning i samhället är betydligt bättre än i grannländerna. Kvinnor innehar höga poster inom politik och administration och närmare en fjärdedel av parlamentsledamöterna och regeringsmedlemmarna är kvinnor. Andelen flickor som studerar har också ökat. Ett resultat av en medveten politik från NRM. Men enligt feminister i Uganda är kvinnors inflytande fortfarande lågt i förhållande till deras bidrag i produktionen.

 

Homosexualitet är förbjuden enligt lag och kan ge fängelse upp till 14 år. 2009 föreslogs ett lagförslag i parlamentet som förespråkar ett skärpt förbud mot homosexualitet och vissa fall dödstraff, ett förslag som omvärlden fördömt. 

 

Fakta om landet uppdaterat 2010-06-01

 

Print