Tanzania

Tanzania har ett stabilt politiskt och ekonomisk klimat, och har haft en god tillväxt på de flesta områden under 2000-talet. Men inkomstfattigdomen har minskat mindre än väntat. Och Tanzanias stora utamning är att öka takten i fattigdomsbekämpningen.  Svag infrastruktur, låg utbildningsnivå och korruption i nämnd ordning är de faktorer som är mest problematiska.

 

Huvudstad   Dodoma Språk   Engelska, Swahili Religion   Kristendom, islam Befolkning   43,7 miljoner Läskunnighet    72,3% Förväntad livslängd vid födsel 55 år Andel med hiv (15-49 år)  6.5% Andel med tillgång till rent vatten 55% Andel som lever på mindre än 2 PPP-dollar* om dagen  59,7% Ranking i Human Dev.Rep. 2009 151 (av 182 totalt) *Purchasing Power Parities (med hänsyn till varierande köpkraft i olika länder)

 

Vi-skogen i Tanzania

 

Agroforestry och miljövård Arbetet i Tanzania är fokuserat på agroforestry, spar- och lånegrupper och miljövård. Genom utbildning får bönderna information om det lokala ekosystemet och hur man påverkar det postivit. Bönderna får också utbildning i hur man gör marknadsanalyser för olika grödor.

Sylvester sprider kunskapen vidare Sylvester Andrew Kajuna har förbättrat sitt jordbrukssystem efter utbildning och hårt arbete.  Sylvester planterar träd tillsammans med bananer, vanilj, cassava och kaffe. Det ger familjen inkomst och mat.   " Nu kan jag betala skolavgifter för mina barn och vi har pengar så vi klarar våra dagliga behov". Sylvester sprider kunskapen vidare till sina grannar som kommer till honom för att få råd i frågor som rör odling.

 

 

Fakta om Tanzania

 

 

Geografi

 

Tanzania ligger strax söder om ekvatorn och är dubbelt så stort om Sverige. Här finns Afrikas högsta punkt Kilimanjaro och lägsta punkt Tanganyikasjön. Huvuddelen av inlandet ligger på den östafrikanska högplatån där de stora savannerna ligger. Resten av landet består av en smal låglandsremsa längs kusten, spridda berg och bergskedjor och stora skogsområden. Utanför kusten i öster ligger öarna Zanzibar, Pemba och Mafia.

 

Befolkningen är ojämnt fördelad. Vissa områden som längs Malawisjön, söder om Victoriasjön och runt Kilimanjaro är tättbefolkat medan inlandet är glest befolkat.

 

Historia

 

I Tanzania har det funnits människor längre än någon annanstans i världen. I Olduvai i Great Rift valley har man funnit lämningar av så kallade förmänniskor som levde där för tre till fyra miljoner år sedan. Kusten och öarna har genom historien haft nära förblindelse med arabiska halvön och var under hundratalsår sultanstyrda handelsområden. Slavar och kryddor hör till de mest kända handelsvarorna. Arkitekturen liksom språket swahili bär tydliga spår av de arabiska influenserna. Och en stor del av kustbefolkningen är idag muslimsk.

 

När stormakterna möttes i Berlin 1885 för att dela upp Afrika mellan sig blev fastlandet, Tanganyika, tyskt medan Zanzibar och Pemba blev ett brittiskt protektorat. Zanzibar blev 1913 en engelsk koloni. Efter första världskriget förlorade Tyskland sin koloni och Storbritannien blev förvaltare på begäran av nationernas förbunds (FN:s föregångare).

 

Kampen om självständighet inleddes under 1920-talet. Den första organiserade proteströrelsen, TAA, (The Tanganyika African Association) bildades 1929. Efter andra världskriget tog oppositionen fart och TAA omvandlades 1954 till det politiska

partiet TANU (Tanganyika African National Union).

 

År 1961 blev Tanganyika självständigt under fredliga former, och TANU styrde nu landet. Självständighetskampens ledare Julius Nyerere blev landets första president. Zanzibar å andra sidan blev självständigt 1963. Ett år senare undertecknandes ett unionsavtal mellan Tanganyika och Zanzibar, och Tanzania bildades. En ny författning 1965 gjorde Tanzania till en enpartistat.

 

År 1967 antogs den så kallade Arushadeklarationen med målsättningen att utrota fattigdom, okunnighet och sjukdomar. En rörelse som blev känd som den afrikanska socialismen. Utvecklingen skulle föras framåt genom kollektivisering av jordbruk och nationalisering av privata företag. Trots stöd från Världsbanken misslyckades satsningen, bland annat på grund av korruption och trög byråkrati. Istället för att bli ett afrikanskt föredöme blev Tanzania en symbol för ineffektiv centralstyrning och biståndsberoende.

 

År 1977 bildades CCM (Chama Cha Mapinduzi) genom en sammanslagning av fastlandets enda parti TANU och det enda paritet på Zanzibar, Afro-Shirazi. Ekonomin försvagades ytterligare mellan 1979 och 1981, då man deltog i kostsamma militära försök att störta Ugandas president Idi Amin.
 
I mitten på 1980-talet började dåvarande president, Ali Hassan Mwinyi, privatisera olönsamma statliga bolag. Krav på att de ekonomiska reformerna skulle följas av politiska förändringar växte. Flerpartisystem föreslogs 1991, och året därpå godkände nationalförsamlingen ett tillägg i författningen. 

 

Näste man på posten för CCM, Benjamin Mkapa som valdes 1995, fortsatte i sin föregångares fotspår. Mkapa genomdrev en omfattande ekonomisk liberalisering. Resultatet blev en sänkt inflation, ökad tillväxt och en kraftigt minskad utlandsskuld; något som lovordades av Världsbanken. 2005 ersattes Mkapa av Jakaya Kikwete. Hans vallöfte var att fortsätta med ekonomiska reformer för att bekämpa fattigdomen.

 

Det regerande partiet har dominerat politiken sedan det bildades 1977. Oppositionen har aldrig lyckats ena sig och utmana CCM. Det enda utmanade partiet är CUF (Förenade medborgarfronten) som har sitt starkaste fäste på Zanzibar. På fastlandet har CUF inte kunnat växa sig starkt eftersom det i hög grad förknippas med att vara ett muslimskt parti, trots att det är liberalt. Det har varit politiska oroligheter på Zanzibar under 2000-talet speciellt i samband med valen, och oppositionella anses ha förföljts och trakasserats av polis.

 

Tanzania idag

 

Tanzania har förblivit ett av världens mest biståndsberoende länder. Nästan niotiondelar av regeringens budget och nära hälften av regeringens budgetutgifter betalas med bistånd. En stor del av biståndet har styrts över till demokratiutveckling och ekonomiska reformer.

 

Det har varit ett stabilt politiskt klimat och en hög real tillväxt under 2000-talet i så gott som alla sektorer. Trots tillväxten går fattigdomsbekämpningen långsammare än beräknat. En nyligen publicerad hushållsundersökning (household budget survey) visar att inkomstfattigdomen bara minskat marginellt sedan 2001. Det finns visserligen positiva signaler såsom att antalet inskrivna barn i skolan har ökat markant och att hushållen redovisar ökade tillgångar såsom TV, cyklar och så

vidare.

 

Trots att man på grund av klimatet och topografin enbart kan odla på 8 % av landets yta, är ekonomin beroende av jordbruket, som fortfarande inte har återhämtat sig från 1970-talets kollektivjordbruk. Tre fjärdedelar av befolkningen arbetar inom jordbruket och det är här de flesta fattiga har sin försörjning. Att jordbruket moderniseras anses vara en förutsättning för fattigdomsbekämpningen.

 

Några andra utmaningar som Tanzania har att tampas med är den svaga infrastrukturen och en låg utbildningsnivå som gör det svårt för företag och organisationer att rekrytera kompetent arbetskraft. 

 

Tanzania är rikt på naturresurser och regeringen försöker bredda ekonomin för att den inte ska vara så sårbar för prisförändringar och klimatvariationer. Under 2000-talet har turismen tagit fart och gruvnäringen har gett stora inkomster. Andelen traditionell export som kaffe, bomull, tobak, te och cashewnötter minskar.

 

Det bor över 120 olika etniska grupper i Tanzania. Den etniska mångfalden och att ingen grupp är stor nog att dominera över den andra gör att det inte utvecklats starka känslor av samhörighet. Folk ser sig i hög grad som tanzanier. Det har gjort att Tanzania inte har haft samma problem som sina grannländer med förödande etniska konflikter.

 

Victoriasjön och Malawisjön anses vara Afrikas epicentra för hiv/Aids, vilket gör att Tanzania är hårt drabbat. Tanzania har angripit aidskatastrofen i samarbete med FN och erbjuder bromsmediciner till gravida kvinnor. Målet är bromsmediciner till alla och att ökningen stoppas 2010.

  

Fakta om landet uppdaterat 2010-04-26

Print