Det till ytan lilla Rwanda är tätbefolkat och fattigdomen utbredd.Tiotusentals personer sitter fortfarande fängslade misstänkta för delaktighet i folkmordet 1994 och de överfulla fängelser kostar staten 12 miljoner rwandiska frank årligen. Många livnär sig på jordbruk, vilket är förödande för miljön.
|
*Purchasing Power Parities (med hänsyn till varierande köpkraft i olika länder) |
![]() |
Viktigt att bygga energisnåla spisar |
![]() |
Att jobba i grupp stärkte Mukamana Mukamana Jackline har startat ungdomskooperativet Cajer i Rwanda. " Jag visste inte att jag kunde besegra fattigdomen själv förrän Vi-skogen kom och uppmuntrade oss att jobba i grupp. Vi fick lära oss att använda våra resurser mer effektivt för att förbättra våra levnadsförhållanden". |
Rwanda ligger i centrala Afrika och är kontinentens folktätaste land. Landskapet domineras av grässlätter, små jordbruk och berg som sträcker sig sydöst samt en vulkankedja i nordväst. Klimatet är tempererat och regnperioden är indelad i två säsonger, februari-maj och september-december.
Förutom de två stora exportvarorna kaffe och te, odlas även bananer, bönor, potatis och durra. Bönderna föder även upp boskapsdjur.
Innan Rwanda koloniserades var landet ett centraliserat kungarike, med tutsikungar som styrde över boskaps-, land- och militära hövdingar. 1899 blev landet en tysk koloni, men hamnade efter första världskriget under belgisk administration.
1935 införde belgerna ett diskriminerande system som delade in befolkningen i etniska grupper. De som ägde tio eller fler kor registrerades som Batutsi, och de som hade färre kor som Bahutu.
När befolkningen bildade Union Nationale Rwandaise (UNAR) och började kräva självständighet, stödde de belgiska myndigheterna det oppositionella partiet Hutu Emancipation Movement (PARMEHUTU), som hade en etnisk ideologi. De första massakerna av Batutsi skedde 1959, under belgisk uppsikt. Runt 200 000 tutsier flydde då till grannländerna.
1962 stoppade FN´s generalförsamling belgarnas koloniala makt och förklarade Rwanda självständigt.
Partiet PARMEHUTU bildade regering, men blev avsatta under en militärkupp 1973. Generalen Habyarimana upplöste regeringen och förbjöd all politisk aktivitet. Två år senare bildade han National Revolutionary Movement for Development (MRND), vars syfte var att främja fred, enhet och nationell utveckling.
Habyarimana styrde Rwanda till 1994, då han mördades. Händelserna som följde ledde till 100 dagar av folkmord, då över 800 000 tutsier och moderata hutus mördades. Folkmordet stoppades först när det tutsiledda partiet Rwandan Patriotic Front (RPF) inledde en militär kampanj för att återta kontrollen över landet.
Efter folkmordet flydde två miljoner hutus till dåvarande Zaire. Bland dem fanns även ett antal ansvariga för massakern. En del av dem gick med i Zaires armé, med målet att attackera lokala tutsier.
Rwanda reagerade genom att invadera de flyktingläger där hutumilisen befann sig. Zaires ledare Kabila, som döpte om Zaire till Kongo, lyckades inte förvisa hutu extremisterna, vilket fick Rwanda att stödja de rebeller som försökte störta honom.
2002 drog Rwanda tillbaka sina styrkor från Zaire, men läget var fortfarande spänt och Rwanda anklagade Kongos armé för att ha stött huturebellerna. De delaktiga i folkmordet hade rättegångar i traditionella ”gacacas”, och en del av dem sitter numera fängslade. Nyckelpersonerna som ledde massakern har åtalats i den internationella tribunalen i Tanzania.
Nuvarande president Paul Kagame valdes för första gången år 2000. 2003 bestred Kagame en fransk rapport som hävdade att han gett order om att attackera president Habyarimanas plan 1994, vilket anses vara den händelse som utlöste folkmorden.
2006 bröt Rwanda alla diplomatiska förbindelser med Frankrike, efter att en fransk domare utfärdat en internationell arresteringsorder för Kagame.
2007 slöt Rwanda fred med Kongo, med villkoret att Kongo lämnade ut de misstänkta för delaktighet i folkmordet i Kigali. År 2008 utfärdades både franska och spanska häktningsorder för höga ämbetsmän och officerare som misstänktes för medverkan i folkmordet i Rwanda. President Kagame ska enligt utsago ha bett den spanska domaren att ”dra åt helvete”.
Hittills har FN´s internationella domstol dömt 27 personer för medverkan i folkmordet 1994. Rwandas regering har släppt runt 60 000 av de fängslade misstänkta, främst på grund av platsbrist.
Levnadsstandarden ökar sakta men säkert, med det gör även klyftan mellan stad och landsbygd. År 2004 skenade matpriserna iväg med 16 procent. Som orsaker nämns dåliga skördar, inflation, låga te- och kaffepriser samt höjda bensinpriser. Detta har lett till undernäring på vissa håll i landet.
TV-rapporteringarna i landet är selektiva och de statliga sändningarna når fortfarande inte ut i hela landet.
År 2009 i april stoppades BBCs sändningar på kinyarwanda av de rwandiska myndigheterna på grund av att de ansågs vara partiska i sin rapportering om folkmordet som skedde 1994.
Två privatägda och regeringskritiska tidningar, Umuseso och Umuvugizi, förlorade utgivningstillstånden under sex månader, vilket innebar att de inte kan bevaka presidentvalet i augusti 2010.
Fakta om landet uppdaterat 2010-04-16