|
Alla de som harvar på med Vi-skogen: rådgivarna, adminstratörerna, jordbrukarna själva, de många generösa givarna i Sverige… alla de som är nedsänkta i det dagliga arbetet, med små och stora vardagsproblem, kan kanske behöva se ett exempel på vad Vi-skogens verksamhet verkligen betyder. Att få se ett träd där man tidigare bara sett en skog.
Vårt träd heter Ssebuwufu Ibrahim. 
Han bor i Maskadistriktet, ett av åtta barn till Nalongo och Ssalongo Kakumba, och med stora ansträngningar hade hans föräldrar skickat honom till en internatskola i Kako. Så kom den förfärliga torkan kring år 2000 och den bananodling som familjen i stor utsträckning levde på förstördes.
Ibrahim tvingades tillbaka till sin hemby och fick nöja sig med skolan där, men även dess lägre avgifter var en svår belastning för familjen. Hela hans skolgång var hotad och alla planer på högre utbildning… ajöss med dem.
Emellertid, på initiativ av Vi-skogen hade hans far Ssalongo planterat det snabbväxande trädet sesbania. Denna plantage togs nu i anspråk och Ssalongo började sälja brännved därifrån. Först i sin närmsta omgivning, vilket gick ganska trögt. Desto bättre gick affärerna när han fraktade sin ved till större marknadsplatser – där var priserna högre. Snart hade han fått ihop inte bara till den lokala skolans avgifter utan även pengar nog till inköp av boskap. Familjen har nu femton kor, som också ger god inkomst. Sedan sonen Ibrahim avslutat sin grundskola kunde han söka och få ett stipendium för studier vid sjukvårdsskolan där han specialiserat sig och utbildar sig till ortoped.
Han trivs väldigt bra i den skolan och är mycket stolt över den. Hans skolavgift betalas genom stipendiet, men familjen måste stå för hans bostad och uppehälle i allmänhet, mat, kläder och litteratur. Men denna utgift är numera inte något problem för familjen.
Hans föräldrar Nalongo och Ssalongo disponerar endast sju acres, lite drygt 28 000 kvadratmeter jord. Det är fyra fotbollsplaner. På det lever alltså tio personer, varav åtminstone en genomgår en högre utbildning. Vilket sannolikt betyder att Ibrahim en gång kan få ett jobb med regelbunden inkomst som gör det möjligt för honom att skicka sina framtida barn till skolan.
Allt tack vare Vi-skogen, som i förening med Nalongo och Ssalongo maximalt utnyttjat dessa fattiga fyra fotbollsplaner.
Det är sådant Vi-skogen gör. Den sänder Ibrahim till en högre utbildning – fast när vi susar förbi gården ser vi bara en bonde som planterar diverse grödor.
Ur Tidningen Vi, nummer 11, 2008
Text: Ingemar Unge
|