Livsfarligt att bada i Afrikas största sjö

Fast det kan inte folk som bor vid Victoriasjöns stränder göra, för då får de bilharzia.En lömsk sjukdom som knäcker lever och njurar.  Såvida de inte har båt. Tar man sig ut ett par hundra meter går det an att doppa sig. Men intill stranden är det farligt.  Tänk att stå, trött och dammig, vid denna enorma sjö utan att kunna kasta sig i.

Jag tänkte på det när jag simmade omkring i det blågröna, friska vattnet utanför Finnhamn, strax efter att jag kommit hem från Kenya.  Det är så mycket man tar för givet som svensk. Jag stod till exempel i ett möbelsnickeri i Tanzania och försökte komma på vad det var som var fel. Inte möblerna, men det var något i verkstaden… Till slut kom jag på det: ingen el.  Ingen slipmaskin, ingen borr, ingen svarv... Hur tusan kan man göra så fina möbler utan el?  Jämfört med många folk i Afrika gör vi svenskar av med groteska mängder el och annan energi.  

På hotellen i Tanzania får man i receptionen en nyckel och en ficklampa. Vad man ska ha lampan till upptäcker man i regel redan i trappan - elen lägger av ideligen.   På en krog drack jag öl med kocken i tre timmar medan vi väntade på att elen skulle komma tillbaka så att han kunde jobba.   För bönderna har avbrotten ingen betydelse, de har inte el över huvud taget, men industrier, kontor med datorer...  Är det inte elen så är det värmen som stoppar datorerna. Går elen, går luftkonditioneringen, går datorn, går ingenting. 

Jag gick igenom den personliga månadsbudgeten med en kenyan. Han började med att sätta upp en summa för malariabekämpning.  Det är nyttigt att resa, att in på kroppen känna av lite av den verklighet som de afrikanska bönderna lever i. Sedan kan vi åka tillbaka till vårt grönfriska vatten. Och slå i gång kaffebryggaren.

Ur Tidningen Vi, nummer 8, 2008.

Text: Ingemar Unge