Den obönhörliga torkan

Just nu är det torrt i Östafrika och torkan tränger rakt in i varje enskild familj, det hjälper inte att stänga dörren, torkan drabbar direkt, hårt, obönhörligt. Effekten är omedelbar. Skolor stängs, för folk flyttar desperat omkring. Och något vatten finns där inte. El-leveranserna, som även i goda tider är en vinglig historia i exempelvis Tanzania, ransoneras eller upphör helt sonika.

Nu är vattenståndet i Mteradammen en knapp halvmeter över den nivå då produktionen upphör. Svält hotar, sjukdom hotar, kriminalitet hotar, elbrist drabbar samhällets alla sektorer.
Läget har stått klart för de ansvariga.

Regnen som borde ha kommit i oktober-november har nästan helt uteblivit, berättar Bo Lager på Vi-skogen. Det regnet hade garanterat skördar nu i februari. Men de har torkat in. Som alltid är det de fattigaste som har det värst, folk utan några som helst reserver. Vi-skogen och andra försöker nu distribuera cassavaplantor av en särskild tålig sort, vilket skulle kunna ge skörd om ett halvår.

Det gäller både att försöka ge hjälp för stunden och för en nära framtid. Här kommer Vi-skogens finmaskiga kontaktnät över landsbygden väl till pass, det är ovärderligt när det gäller att ta rätt på vilka områden som mest är i behov av hjälp.

President Kikwete i Tanzania hade beräknat hjälpbehovet till 21 500 ton nödhjälpsmat (ofta majs, som säljs till reducerat pris) till slutet av februari, men troligen kommer behovet att vara större. John Munyes, minister för hjälpinsatser i Kenya, beräknar hjälpbehovet till 396 000 ton för de närmaste tolv åren.

Tamt bland det vilda

– Man kan inte arrestera kor, sa en vakt vid Tsavo West National Park i Kenya.

Boskapens ägare synes ingenstans till. Väktaren har under den senaste tiden sett hur masajer drivit sin boskap, sannolikt över 20 000 djur, över gränsen till nationalparken på jakt efter bete och vatten. I parken är läget något bättre än i Kenya i övrigt.

Naturligtvis är det inte tillåtet, men masajerna, helt beroende av sina djur, tycker inte att de stör, men de håller sig noga undan de många vakter som är på jakt efter dem för att förmå dem att driva sin boskap tillbaka över parkens gräns. Här står kenyaner mot kenyaner, och boskapen mot de vilda djuren, turismen mot masajerna.

- Amerikanarna betalar för att se lejon och zebror, säger en vakt, inte kossor.
Risk finns att boskapen stör de vilda djuren och kanske till och med sprider sjukdomar bland dem. Det är en konflikt där man har svårt att se en lösning.

Värst i skogen
 

KPA, kooperationens pensionsföretag, har fram till nu köpt 23 780 träd i Vi-Skogen och de kommer att fortsätta i första hand till år 2010 i samma takt.