Sjö med många bekymmer

Sjön, till storleken världens andra insjö, bara Kaspiska Havet är större, är nu minst en halvmeter lägre än den borde vara. Den får sitt vatten huvudsakligen genom regn, men torkan och avdunstning är inte enda orsaken till det låga vattenståndet, FN-experter anser att Uganda genom sina två dammar tar ut mer vatten för elproduktion än de får.

Enligt ett avtal från 1929 (förnyat 1959) mellan kolonialmakten England och Egypten-Sudan är vattenuttag från Nilen och alla dess källor och tillflöden, inklusive Victoriasjön, noga reglerat och länderna kring sjön kan inte använda den till storskalig bevattning. Sedan femton år pågår intensiva förhandlingar mellan de tio stater som är berörda om att förnya och uppdatera avtalet.

2002 byggde Uganda ytterligare en damm där Vita Nilen går ut från Victoriasjön. Det är den som sänkt sjön med en halvmeter.

Victoriasjön har fler bekymmer. Nilabborren, inplanterad för snart femtio år sedan, glufsade i sig i stort sett alla de 300 endemiska fiskarter som tidigare fanns i sjön; maten börjar ta slut och abborrstammen minskar. Man tar ut cirka 500 ton per år, dubbelt som mycket som man borde.

Därtill kommer den glatt växande inplanterade vattenhyacinten, som hindrar trafik och fiske.
Inte kan man bada i sjön eller, i alla fall inte vid stränderna, risken att få bilharzia är stor. Åker man ut några hundra meter är det näst intill riskfritt att bada, och dricksvattnet brukar man låta stå i tank något dygn, då dör bilharziamasken. Sjukdomen ger diarréer och blodig urin, angriper lever och njurar och är svårbehandlad.

Sjön täcker cirka 70 000 kvadratkilometer och är mycket grund, största djup är under hundra meter, medeldjupet drygt tjugo.

Publicerad i Tidningen Vi nr 3 2006