Komma hem lika svårt som att åka ut

Distanspluggaren Jennie Brundin vid besök på ett barnhem i Musoma.

- Att komma hem är en lika stor omställning som att komma hit, säger Jennie Brundin, hustru till Henrik, Vi-skogschef i Musoma, Tanzania. Det händer så mycket i Sverige som man knappt märker när man bor där, men om man kommer hem en gång per år blir man ständigt överraskad.

Både Jennie och Henrik hade afrikanska erfarenheter via fältstudier för Sida innan Henrik började på Vi-skogen. De har båda jobbat på jordbruksverket i Jönköping, men efter några års tjänstledighet sa de upp sig och har nu, när de i maj nästa år återvänder till Sverige, egentligen ingenting att komma tillbaka till. inga jobb, inget hem, ingen sommarstuga.

Deras fasta punkt i Svedala är ett förråd i Jönköping, vari diverse prylar står.

Jennie har inte haft något uppdrag för Vi-skogen, utan skött hem och barn med hjälp av två lokalanställda. Goda internetförbindelser gjorde att hon på distans läst såväl företagsekonomi och marknadsföring på Växjö universitet. Att lägga till sina tidigare biologiska och hortonoma examina.

- Barnen, två tvillingsflickor, kan swahili bättre än Henrik och jag och rättar oss ibland, säger Jennie. Som tur är har ingen här swahili som modersmål, toleransen för felsägningar är hög.

Flickorna blir sex nästa år och ska få komma hem till svensk skola, och hem ska även deras nio månader gamla lillebror. Men var de ska bo och vad föräldrna ska leva av... ännu höljt i dunkel.

- En stor fördel har varit det stressfria umgänget med barnen, säger Jennie, inga tidiga marscher till dagis, inga overaller och stövlar som ska krängas på halv sju på morron... Fast det är klart, Afrika bjuder på annat som kan oroa, skorpioner som ska hållas undan från barn som vill peta på allt. Och vatten som måste filtreras för att bli drickbart eller duga till matlagning, vi tar det från Victoriasjön och renar det hemma.

- Via mina lektioner i swahili fick jag lära mig en lite om de kulturella skillnaderna, berättar Jennie, till exempel att det inte duger med ett kort "Hej" när man träffar någon, nej, för att vara artig måste man småprata ett bra tag och fråga om hur familjen mår och sådär. Det duger heller inte att stressa på med svensk effektivitet i alla lägen, det går helt enkelt inte, man måste ta saker lika coolt som befolkningen här.

Publicerad i Tidningen Vi nr 6 2006