Den svåra konsten att hitta ett lagom

När man funderar över allsköns miljöproblem är det ett ord som ständigt dyker upp: balans. En viss mängd lejon på en viss mängd zebror, lagom fångster av en särskild sorts fisk så att stammen hålls intakt och framtida tillgång garanteras. Och så vidare.

Men ibland skyms denna strävan efter balans av andra ting, exempelvis kulturella företeelser, som hemgift eller brudköp.

Har man många döttrar är det bra att ha många kor som kan utgöra hemgift. Och vill man köpa sig en brud är en stor hjord också till hjälp. Om en stor mängd boskap därtill är status och pondus - ja, då är det lätt att man skaffar sig fler kossor än den egna marken kan försörja.

Det leder till alltför intensivt bete, vilket medför jordförstöring och boskapssvält.

Detta är ett välbekant problem för dem som jobbar med Vi-skogen i Tanzania, Kenya och annorstädes. Man försöker att förmå bönder att stängsla in djur, låta betet växa till sig, odla gräs för just bete eller använda löv från lämpliga träd.

Ett annat sätt är att återuppliva lokala traditioner, urgammal praxis om betesrätt och dylikt. Och ibland slår naturen själv till och "återställer balansen" genom torka och större delen av boskapen dör.
 

Publicerad i Tidningen Vi nr 7 2006